Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Thomas Mann: Freud och framtiden. Översättning av Pehr Henrik Törngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THOMAS MANN
omedvetna? Metafysikerns och psykologens
hemlighet, att själen är alla givna tings
givare — denna hemlighet blir i
Josefsgestalten lätt, spelande, konstnärlig, munter, ja,
spegelfäktande och ulvspegelaktig; den
uppenbarar i honom sin infantila natur . . . Och
detta ord lugnar oss genom att det låter oss
skönja, hur föga vi trots dessa skenbart så
långa avvikelser avlägsnat oss från vårt ämne,
föremålet för vår festliga hyllning — hur föga
vi upphört att tala till hans ära.
Infantilism, på vårt språk: efterbliven
barnslighet — vilken roll spelar inte detta äkta
psykoanalytiska element i allas vårt liv, vilken
stark andel har det inte i människornas
livsgestaltning, och det framför allt just i form
av mytisk identifikation, efterlevelse,
vandrande i givna spår! Fadersbindningen,
faders-efterapningen, fadersleken och dess
trans-formationer i faderssubstitut av högre och
andlig art — hur bestämmande, hur
präglande och bildande inverka inte dessa
infantilismer på det individuella livet! Jag säger:
"bildande"; ty den gladaste, lustigaste
bestämmelsen hos det man kallar bildning anser jag
på fullt allvar vara detta formande och
präglande till efterliknande av det man beundrar
och älskar, genom barnslig identifikation med
en av innersta sympati väld fadersbild. Just
framför allt konstnären, denna egentligen
spelgalna och lidelsefullt barnsliga människa, vet
att sjunga en stump om sådan infantil
efter-härmnings hemliga och ändå öppna inflytande
på hans biografi, hans produktiva livsföring,
som ofta intet annat är än ett återupplivande
av hjältelevnaden under helt andra tids- och
personbetingelser och med helt andra, låt oss
säga: barnsliga medel. Så kan imitationen av
Goethe med dess efterklang av hans Werther-,
Wilhelm-Meister- och Faust-Diwan-perioder
ännu i dag omedvetet leda och mytiskt
determinera en författares liv — jag säger:
omedvetet, ehuru inom konstnären det omed-
vetna varje ögonblick spelar in i det
leendemedvetna och barnsligt-djupt uppmärksamma.
Romanens Josef är en konstnär i den .mån
han spelar,- nämligen med sin imitation av
Gud spelar på det omedvetna — och jag vet
inte vad allt för känslor av framtidsaning och
framtidsglädje som gripa mig, när jag
fördjupar mig i att betrakta hur det omedvetna
fröjdefullt förverkligas i spelets form, hur det
bär frukt i en högtidlig skapande livsföring,
hur psykologi och myt träffa samman inom
berättaren, där samtidigt också diktning och
psykoanalys festligt mötas. "Framtid" — detta
ord har jag tagit med i titeln på mitt föredrag,
helt enkelt emedan begreppet framtid är vad
jag helst och ovillkorligast förbinder med
Freuds namn. Men medan jag talat till er,
har jag måst fråga mig, om jag inte därmed
bådat fel: "Freud och myten" kunde efter allt
detta ha varit den riktiga titeln. — Och ändå
vill jag gärna förbinda detta namn med detta
ord och skulle vilja se ett samband mellan
formeln och vad jag sagt. Ja, så sant jag
dristar mig tro att i det psykologiens spel med
myten, vari den med Freuds värld befryndade
romanen övar sig, ligga inneslutna frön och
element till en ny mänsklighetskänsla, en
kommande humanitet, lika fullkomligt är jag
övertygad om att man i Freuds livsverk en dag
skall se en av de viktigaste byggstenarna till
den nya antropologi, som i dag på
mångahanda vis är under bildande, och därmed till
framtidens fundament, till en klokare och
friare mänsklighets hemvist. Denne medicinske
psykolog kommer att hedras, så tror jag,
såsom vägröjare för en framtida humanism,
som vi ana, och som kommer att ha genomgått
mycket varom tidigare humanismer ingenting
vetat — en humanism som till underjordens
makter, det omedvetna, "detet", kommer att
inta ett käckare, friare, gladare, ett
konst-mognare förhållande, än vad som i dag
förunnas en mänsklighet tyngd av neurotisk
424
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
