Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Ivar Lo-Johansson: Tre berättelser - Prinsen utan krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
TRE BERÄTTELSER
Ur en ny bok, "Statarna’
PRINSEN UTAN KRONA
Tänk er en gård — sexhundra tunnland
vanskött jord, skog där älgen fäller hornen,
en lindallé fram till ett slott byggt av Tessin,
flyglar för kusk och personal, allt i livré och
björnskinnsmössor, bakom i en brant statarnas
av generationers blöj lukter inpyrda kåkar —
och så högst på toppen av allt detta ett
hönshus, inrättat för hundratals tropiska fåglar!
Och på denna gård en "ryss", en
hönsgubbe, som man sade vara son till Karl XV
med en utländsk kvinna .. .
När gården gick ur gamla ätten, det vill
säga när en gardeslöjtnant trädde tre
militäriska steg tillbaka och fideikommisset såldes
till en nyrik uppkomling, vilken ville omge
sig med någonting fantastiskt, byggdes också
detta hönshus, som tycktes vilja sträcka sig
upp i himlen. Av statarna stannade bland
andra Borgia, den forne hönsgubben. Van vid
leghorn och wyandotte fick Borgia nu börja
lära sig att sköta tropiska fåglar.
— Här finns så mycket djävladjur från
helvete, som inte fan har sett, kommenterade
då den svartmuskige gubben, vilkens språk
var späckat med eder.
Han såg upp mot hönshuset, byggt i över
tjugu avdelningar. Det låg högst på ett berg.
Överst i detta ofantliga ståltrådsslott satt
örnarna. Under kuttrade duvor från ekvatorn.
I särskilda trianglar syntes natthägrar och
vita storkar. I andra fanns det påfåglar och
tranor. En av avdelningarna innehöll
uteslutande fasaner, men fasaner av alla
upptänkliga arter — ringfasan, silverfasan,
guldfasan, kungsfasan, diamantfasan till en massa
ädelfasaner, och till slut sorgfasanen, som
icke hade den prunkande fasanstjärten.
Pilgrimsfalken flög av och an inuti sin
avdelning. På ett rep klängde kapucinerapor,
mangaber . . . Två korpar uppfyllde hönshuset
med sitt skri.
Fåglarna lade silverfärgade ägg och ägg
som skimrade likt regnbågen. Men äggen
dugde inte att äta. Borgia, som var van vid
leghorn och wyandotte, fyllde sina dagar med
de obeskrivligaste eder.
-— Här finns fåglar som i djävladjungeln,
jämrade han. Men vad tjänar det till? Vad
menas det då med hela detta fågelhelvete?
Även gårdsfolket ruskade på sina huvuden.
Men de brydde sig inte om någonting, inte
ens om ägarens fantasier omkring detta
hönshus.
— Du som är prins, prins Borgia — låt nu
våran nya godsägare förstöra sina pengar
hur han vill, bara det kommer till nytta
431
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
