Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Harry Martinson: Brottstycken - Fridsrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRY MARTINSON
föra den skärpans talan genom att pervertera
den?
Vern har vidare rätt att upphäva eller
förinta många av de fridsrum som världsalltet
själv mellan sina processer och arter
upprätthåller?
I svåra stunder drives man nästan att tro
att världsalltet är värnlöst gentemot den del
av sig själv som nämnes människosläktet, och
i den symboliska gestalten på korset anar man
en urmyt om ett världsallt korsfäst av
människan. Och samtidigt ser man bilden av ett
släkte som berövande världsalltet många av
dess fridsrum ändå aldrig nådde friden i sig
själv (märk väl: frid utan ali sal velse).
De heroistiska tähkesätten ha dödat
universala fridsrum och infört stolta och
förödande tigerteser. Inför detta faktum blir det
en skrämmande onödighet att räkna liken vid
stridens stränder. Det är moderliga
urprin-ciper som slagits i bojor och drömmar som
dödats. Drömmen om bördig frälsning är
sparkad av riddarstöveln och på ett bestickande
ögonfägnigt och känslofägnigt sätt överglänst
av brutalt marscherande legioners och
heroistiska hjälmars glans.
Detta är kråksilvrets och kattguldets tyranni
över äktare nyanser och djupare perspektiv
på den gigantiska tavla människoanden gjort
och gör av sitt världsallt.
I vårt hjärta härskar urgamla klichéer, och
vissa hårdföra och förintande instinkter ha
i historiens lopp frambesvurits eller
favoriserats på bekostnad av varmare och djupare
röster och flöden, flöden som upprinna ur
andra nilar än de blodrännilar vid vilka
heroerna digna.
Det är mot heroismens historiska princip
jag velat säga mitt veto, det är mot den
heroistiska förlj ugningen och
historiehärm-ningen jag velat slunga mitt hån.
Döden är allas, vi må se den vetenskapligt,
religiöst, djuriskt eller magiskt. Den är
alle-tida nära och erkänner inga huvudroller vid
sin ständiga allgräns.
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
