Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 6. Juni-augusti 1936
- Ivar Lo-Johansson: Tre berättelser
- En genial man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE BERÄTTELSER
nu så småningom allt annat han hade varit
och hade gjort och hela hans person för
övrigt. Det var minnesvården han rest över
sig själv, medan han levde. De sista
stämjärnshuggen hade han till och med tagit så sent
som de sista dagarna. Han hade gjort
monumentet i trä, och det var inte dött, utan det
rörde sig. Då sade någon plötsligt, utan att
man riktigt visste hur orden uppkommit:
— En genial man!
Och flera instämde:
— En genial man. Det var han ...
*
Vilka växlingsrika dagar har inte byggts
upp som purpurtroner i öster och gått ned
bland vilt brinnande moln i västers
kvällsskogar sedan dess! Folket på de stora
herrgårdarna har gått i strid och gamman, i oro
och belåtenhet, hungrat och suttit till bords,
trätit och samspråkat för sitt eget och sina
närmastes intressens skull. Världen har vänts
upp och ned som en tom snusfjärding, för
att det skulle utrönas, om den kanhända var
bottenlös . .. Och den har vänts rätt igen och
befunnits vara lika fel.. . Men det gamla
tröskverket har surrat sin j ämna och bestämda
gång för varje höst och vinter under många
stormiga år. Och dess slagträn har blivit smala
som fingrar, och vid nitarna har de liknat
vita benknotor, och tunnans brädbeklädnad
har nötts hålig av säd, som piskats in där,
som slagits fram där, som fallit till marken
och burit nya skördar.
I halmgolven har unga drängar och pigor
drömt, medan slagträen har surrat och
kuggarna slitits ut. Vandringen har gått sin
cirkelrunda gång i sin gamla fåra, där hästar
i stället för oxar sedermera satt sina fotspår.
Och ibland har en dräng eller en ung statare
stått och tänkt på, att det gamla verket väl
måtte stanna snart, så att han kunnat få en
fristund för att säga ett par ord till sitt hjärtas
älskade, som väntat på honom med uppvikta
ärmar och sädesboss i håret under den
dammiga halsduken? Men verket har bara surrat
vidare, och jäntans händer har jäktats röda
och rosiga av svett, som krupit fram vid
härvens lyftningar, och kinderna har lyst av
en hektisk glans under det eviga dammet.
Gubbar har gått runtomkring och dryftat
kärn-halten och räknat säckarna. Och då och då
har de gnuggat på en urbråkad axvippa och
stått där och sett viktiga ut.
Å, det gamla tröskverket har varit med så
länge, så länge. — Det började nästan att
betraktas som lite gammalmodigt. Till slut
börj ade man smått skämmas för det.. .
*
En ung statare i vegamössans heroiska
uniform kör upp på logbacken med
fotogenmotorn, hästarna kråmar och segar,
oljecisternerna skramlar och draglinorna spänns för
varje ryckning mot selputorna. Inne på logen
håller det på att sättas upp ett "helrensande".
Det är så stort, att det tar upp hela logen från
ena änden till den andra, skakarna räcker
ända ut på logbron, halmen kommer att kastas
ända ut på backarna med en gång.
Nils, en av granngårdarnas, en av
"oasernas" grovlemmade drängar, som händelsevis
kommit förbi, går omkring med ett beskäftigt
och en smula föraktfullt uttryck på sitt
solbruna ansikte, och på anordningarna tittar
han smått ointresserat.
— Hemma slipper vi det här rasslet, säger
han överhövan högt. Med vårt nya elektriska
vrider vi bara på en knapp nere vid dynamon.
Sedan går det en vecka eller en månad, ifall
vi vill.
— Ja, säger stataren med vegamössan, det
börjar bli gammalmodigt det här . . . Fast
jag har för min del sett ett ännu äldre
tröskverk än det vi byter ut nu, just här på
435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0447.html
