Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 6. Juni-augusti 1936
- Artur Lundkvist: Bergvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
tappat sina hårnålar på marken. En
ihjälslagen ödla ligger som ett drakyngel på stigen,
fascinerande i sin reptilskönhet, med blå hals
och röd buk. Molnen vältrar fram som i
urtiden, tornar upp sig som över de gamla
konstnärernas ödsliga, sorgsna landskap, där
det himmelska ljuset strömmar avgrundens
längtan i möte. Solen kommer plötsligt, dess
strålar faller som glödande pilskurar över
marken, bränner gräset, spräcker klipporna.
Ensamma, hemlöst irrande bin frossar i
ranun-kelblommorna, som hänger gula och tunga av
honung, sovande, bedövade.
En gumma med grått hår ner i de förbrunna
ögonen kommer släpande med en risbörda på
ryggen; hon är för krokig att kunna bära
något på huvudet längre. Hon släpar in ris
i en håla i berget. Där är rätt mycket ris inne;
hon håller väl på och släpar ris ständigt, ett
par bördor varje dag kanske. Hon har väl
hållit på med det alltsedan hennes kön
förtorkade och hennes tid som Moder var förbi.
Fruktbarhetens dal, där hon skakade frömjöl
ur sitt friska hår, är bara ett dunkelt minne
för henne; öronen susar av evighet, smaken
har lämnat hennes mun, den är öde som en
förfallen grotta, och hennes lemmar är stela
som trä. Bergets branta stigar och riset hon
samlar är hela hennes liv, den enda slutliga
meningen sedan ali mening för länge sen är
förbi.
*
Vid en liten grottby frågar vi en man om
vägen och våra hemliga farhågor besannas:
vi har kommit fel. Vi har gått för mycket åt
söder och befinner oss i närheten av Montana
de Tirma. Solen närmar sig redan bergkrönet,
vi hinner inte gå tillbaka innan mörkret
kommer och gör nog klokast i att stanna där vi
är. Men hur ska vi tillbringa natten? Några
bäddar är inte att tänka på, men det finns
kanske någon tom grotta vi kan sova i.
Mannen ser på oss med ögon som är bara
pupiller, svarta källor med drunknade
kristaller på bottnen. Han tar in oss ordentligt och
under tiden arbetar hans tankar. När han
förstår att vi ska stanna går det långsamt upp en
förnimmelse hos honom att han på något sätt
bör vara vår värd. Det gör honom bekymrad,
han ser lite olustig ut, det här betyder en del
besvär; men han blir också en smula
högtidlig, det vilar ett ansvar på honom som
innebär ett slags utmärkelse, det är liksom
med hans hjälp denna händelse inträffar bland
bergen, där annars alltid samma jordklädda
gudinnor väver ödena samman i de enklaste
mönster. Han tänker uppenbarligen inte på
pengar, på förtjänst; han har snarare en
svävande känsla av gästfrihetens förpliktelse,
men det är allt så otydligt för honom, så
ovanligt och utanför det ordinära livet.
Han vänder på huvudet och ropar något,
avsett för folk som kan finnas där inne i
hyddorna och grottorna, bak de flätade
rismattorna som hänger mellan pålar i marken.
Vi stiger närmare. Kvinnor tittar fram, nyfiket
men tveksamt; några kärlar och halvvuxna
barn samlas omkring oss. Vår värd slår ut
med händerna och förklarar för dem. De
förklarar ytterligare för varandra, det ser ut som
om de grälade, sedan vänder de sig mot
honom och nickar.
— Si, si, säger de dovt.
En pojke i fladdrande trasskjorta visar oss
till en grotta, en liten håla i berget, med
kanten trasig efter några stenar som lossnat
och ramlat ner. Den är alldeles tom. Golvet
förefaller torrt och bra, men vi behöver något
att ligga på.
— Si, si, säger vår värd när vi vänder oss
till honom igen. Han förstår, de ska skära ris
åt oss, det ska nog bli, det är ju inte kväll
ännu.
— Comida? frågar vi. Något att äta?
442
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0454.html
