Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 6. Juni-augusti 1936
- Artur Lundkvist: Bergvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B E R G VAN DRIN G
Han skakar bekymrad på huvudet, han kan
visst inte lösa det problemet.
— Gofio? föreslår vi.
Han lyser upp.
— Ah, gofio, si, si.
— Y fruta?
— Fruta? Ah, si, naranjas, solamente
naranjas. Endast apelsiner.
Vi säger att det är bra, mycket bra. Muy
bien. Och vi frågar efter vin. Men det är slut,
säger han beklagande, vinet är slut vid denna
tid på året; han är glad att ha funnit på ett
skäl och upprepar det:
— Esta tiempo del ano.
Vi drar oss tillbaka till vår grotta, provar
den ett slag. I mitten kan man stå rak. Där
luktar lite underligt: jord, berg, unkenhet.
Grottan är inuti nästan rödgul till färgen,
utan spår av sot: det tycks aldrig ha eldats
där inne. Och den förefaller absolut obebodd
av spindlar, myror och andra slags kryp.
Vi slår oss ner utanför på sluttningen i det
gulblommande riset; vad är det för något:
ginst? Det luktar gott i näsan när man vilar
i det, honungsrikt. Hur kan man leva här, hur
får man tiden att gå? Tankarna hos dessa
människor måste vara lika få som deras
njutningar. De har nästan ingenting att minnas,
ingenting att vänta heller. Allt är tomrum och
tidlöshet. Födelse, avlelse, död: tre punkter
med en smula avstånd emellan, det är livet.
*
Solen försvinner bak bergen och skuggan
faller som en kylande skymning. Fjärilarna
fladdrar bort för att finna en skyddad plats
för natten. Herdarna börjar så smått driva
hem getter och boskap, vi hör dem komma
uppifrån bergen och nerifrån dalen. På andra
sidan berget och ute över havet lyser ännu
solen, men här är det redan ett slags tidig
kväll, natten stiger sakta ur marken likt en
blånande rök som lägger sig mörkare i
skrevorna och kring de enstaka träden. De
bortdragande skyarna hopas som vallar av
brinnande, dunkelröd jord kring bergtopparna.
Kring grottorna, i inhägnaderna, håller
kvinnorna på att mjölka. De försvinner i
getflockarna, är ett med getterna, nedhukade
emellan dem. Herdarna samlas med hopvikta
säckar över skuldrorna, fuktiga av bergens
regndimmor. Eldar tänds; deras sken är
smutsrött och utan glans. Kvinnorna som
sysslar kring dem förblir jordfärgade.
Vi går och samlar grenar till en eld innan
det blir natt.
Så småningom kommer vår värd med
apelsiner i famnen, följd av en kvinna med
rykande het gofio i ett lerfat. Vi äter med
hornskedar som strax blir mjuka och börjar
kröka sig av värmen. Gofion smakar helt
sensationslöst, det är bara ett slags grov
mjölröra med en tillsats av salt, ätbar men inte
vidare hänförande. Vi äter liksom på försök,
som om det inte vore fråga om någon riktig
måltid. Vi övergår sedan till apelsinerna med
ett slags reserverad skepsis, som om vi
knappast väntade oss att det skulle vara riktiga
apelsiner. Men de är utomordentliga.
Rymden ovanför slocknar, natten är inne.
Vi tänder vår lilla eld utanför grottan. Den
får brinna helt lågt, det är mera en skådeeld,
en lusteld. Vi försjunker i eldens fascination.
Tröttheten insveper oss. Allt är tyst i bergen,
alla tycks redan sova, blott en eld eller två
skymtar fram. Bergens konturer framträder
svagt, helt overkliga i mörkret. Stjärnorna
släcks och tänds av otydliga, drivande moln.
Vi drar oss in i grottan och sträcker ut oss
på bäddarna av ginst, som prasslar och doftar.
Grottan är uppvärmd av elden, lite upplyst
också ännu en stund. Nu ska vi dela
guancher-nas grottsömn.
*
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0455.html
