- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
447

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Artur Lundkvist: Bergvandring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BERGVANDRING

djupinställningen. Där är åter en kvarn, den
reser sig hög som ett torn framför oss. Den
är ett torn, ett runt stentorn; vattnet kommer
ur en ränna i berget och dånar ner genom
tornet, i vars understa källardjup vattenhjulet
med sina slemmiga skövlar piskas runt som
en snurra av den nedstörtande, våldsamma
vattentungan. Jag uppfattar den snabbt i
halvdunklet, denna tornkvarn: den är förvisso
värd intresse och beundran.

Vinden blåser tillbaka vattnet i rännan, så
det nästan upphör att rinna, träden svänger
hotfullt sina grenar över oss, buskarna slår
kring våra ben som fladdrande kjolar, och det
är nästan mörkt nu, bara vattnet lyser lite för
att vi inte ska trampa i det. Och just här
i vattendunklet växer ett bambusnår, tätt som
gräs, men inte vidare högt: dess toppar böljar
och slår kring våra huvuden, stammarna
skaver och gnisslar och rasslar. Vi vacklar
fram, liksom druckna av vinden, av alla
virvlande träd, av det strömmande vattnet och av
natten som jagar oss. Vi har ingen aning om
hur långt det är kvar, vi är bara uppfyllda
av tanken på att nå fram innan mörkret faller
och det blir omöjligt att ta sig fram. Och
plötsligt befinner vi oss på en väg, vi ser
hus och murar, där kommer människor: vi
är i Tejeda.

*



Samhället ligger försänkt i mörker, husen
står döda och slocknade kring gatorna. Flockar
av folk drar omkring, sjungande och
larmande, spöklikt utklädda i långa, vita dräkter.
Det är karneval.

Vi har något besvär med att finna fondan
där vi ska övernatta. I nedre våningen ligger
en tienda; där brinner ett enda vanvettigt
fladdrande ljus, för skräckslaget att lysa. Och
där är kallt och dragigt och ogästvänligt som
i en hundkoja, och värden bara rycker på
axlarna, han är sur och ointresserad av gäster.

Vad fan är det med ljuset denna kväll? Det
finns elektriskt ljus, men det är borta, det
strejkar. Det beror väl på blåsten eller
karnevalen kanske. Mannen ropar uppåt trappan
i mörkret och så uppenbarar sig en nästan
leende pojke, bärande ett nytt ljus, som han
kupar handen kring. Han för oss uppför
trappan: där är fondan, som visar sig utgöra
en nytillbyggnad ovanpå den gamla tiendan.
Värdinnan kommer emot oss: det är en stor,
frisk kvinna, som ser varm och god ut mitt
i draget och hundkylan. Det är tydligen hon
som sköter om fondan och dess gäster,
mannen står bara nere i den mörka tiendan och
ser sur ut. Hon har fullt med barn, som
hänger henne i kjolarna och stirrar på oss,
som om vi vore karnevalens väntade,
sällsamma inkarnation.

— Vino, vino! Först av allt ska vi ha vin,
ty vi är frusna och genomblåsta och detta
dragiga hål blir vår död annars. Och sedan
vill vi ha mat, en stor, bred, djup måltid,
un comida complete, si, si. Hon sänder i väg
barnen åt olika håll, vänder sig själv mot
spisen och tänder elden. Pojken som nästan
ler kommer med en vinflaska under armen
och ledsagar oss till matsalen, där
reklamtryck för tvålar och parfymer pryder de
vitkalkade väggarna. Efter en rätt kort stund
tänds det elektriska ljuset med en bestört
blinkning över sitt eget uppvaknande. Så ja.
Det ljusnar på alla sätt. Från väggarna ler
rödmunnade seiioritor bak halvutslagna
solfjädrar och vinet är inte så förfärligt surt.

Barnen springer på det iskalla stengolvet
med bara fötter, snören hänger visserligen ur
näsborrarna, men annars verkar de friska och
livliga. En flicka, som synbarligen håller på
att byta tänder, släpar omkring en unge i ett
bylte. En literi pojke, som nyligen lärt sig
använda benen, stultar omkring och blåser
i en skärande gäll visselpipa, förmodligen en
karnevalsgåva som just denna kväll hamnat

447

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free