Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Rutger Essén: Aristokrati och societet i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUTGER ESSÉN
för aristokratiens egna led — den ser
knappast hämningsfritt på den västerländska
historiens stora drama. Utan det inslaget vore vår
kulturvärld mycket fulare och mycket fattigare.
Detta medgives kanske utan större svårighet.
Vad som bestrides är oftare något annat:
varför, säger man, skall denna stolthet vara
bunden till ett visst stånd, till en viss miljö —
eller i sista hand till en viss ärftligt
privilegierad ställning i ett övervägande agrariskt
produktionssystem ?
Den sistnämnda synpunkten är den famösa
"materialistiska historieuppfattningens" syn på
den aristokratiska stoltheten. Det ligger
åtskilligt i den synpunkten. Dess fel är att den icke
helt förklarar fenomenet men dock påstår
— och måste påstå sig — göra det. För både
de skeptiska och de mera fantasirika
iakttagarna blir det i dylikt fall den oförklarade
— kanske oförklarliga — resten av problemet
som ter sig mest lockande — och kanske också
som den mest betydelsefulla.
Men även om det nu skulle förhålla sig så
att en viss tryggad ställning i
produktionssystemet och en viss befrielse från
kroppsarbetets tvång vore förutsättningen för
åstadkommande av en viss, mera ovanlig och
stundom extravagant mentalitet — varför
skulle detta innebära ett förringande av den
ifrågavarande andliga produktens värde?
Varför ej lika gärna tvärtom? I proletariatets
fall ha många av aristokratiens häcklare utan
insikt om sitt självbedrägeri dels dragit den
slutsatsen, att proletariatets revolutionära vilja
är en följd av dess otrygga ställning i den
kapitalistiska produktionsordningen, men dels
också samtidigt påstått, att denna samma
vilja är proletariatets ovärderliga, rent
andliga insats. Varför skulle ej detsamma kunna
gälla om den ärftliga aristokratiens stolthet
och kvalificerade hedersbegrepp? Kanske den
tryggade högre ställningen för ett i huvudsak
ärftligt begränsat fåtal har varit det pris
samhällena fått betala för den aristokratiska
väsensartens förverkligande i sinnesvärlden?
Går man med på detta måste frågan ställas
annorlunda: har det aristokratiska inslaget
i Västerlandets historia och kultur varit värt
sitt pris? Och även om detta medgives, skulle
man icke nu och i framtiden kunna nå det
syftemålet till ett billigare pris?
På frågan om värdet kan intet objektivt svar
givas. De yttersta värdeproblemen äro
oåtkomliga för avvägning — svaren på dem ligga
på andra sidan om vetandets gränslinje. De
äro i allmänhet givna hos den frågande innan
frågan ställes och kunna därför knappast
rubbas av resonemang eller så kallade
sakskäl, möjligen — ehuru sällan i verkligt
väsentlig mån — av djupgående
livserfarenheter.
Frågan om möjliga billigare metoder för
det aristokratiska idealets förverkligande tål
däremot väl att diskutera.
Man må emellertid akta sig för att förväxla
den frågan med elitproblemet, som är något
helt annat. Eliten är alltid en faktisk
verklighet i varje samhälle. Aristokratiens problem
uppstår emellertid först när eliten visar
tendens att bli ärftlig och att präglas av en
enhetlig livstyp.
Det enda svar, som hittills kan ges på frågan
om de "billiga" vägarna till ett aristokratiskt
samhällsinslags förverkligande, är det att den
aristokratiska sinnesarten förutsätter ett visst
medvetande om särart. Och detta — sådana
människorna nu en gång äro — förutsätter
i sin ordning social distansverkan och som
ett korollarium därav även ekonomisk
differentiering — särskilt en varaktig, ärftlig
förmögenhetsdifferentiering. Det sistnämnda
gäller åtminstone i knapphetens bedrövliga
värld, den enda vi historiskt känna.
Långt enklare blir problemet för dem som
förneka den aristokratiska sinnesartens värde
i sig. Och allra enklast för dem som förneka
452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
