Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Rutger Essén: Aristokrati och societet i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rütger
essén
är samtidigt icke lätt att i England draga upp
gränsen mellan aristokratien — till vilken
i språkbruket endast räknas "the nobility" (det
vill säga lorderna och lordfamiljerna, "the
British Peerage" — och den allmänna
samhälleliga överklassen, eller, som den i
England gärna eufemistiskt benämnes, "the upper
middle class". De typiskt ärftligt aristokratiska
dragen möter man i England kanske snarare
hos de gamla lantfamiljerna — "the landed
gentry" — med eller utan bördstitlar. Det är
också för engelska förhållanden mycket
betecknande, att språket saknar ett ord, som fullt
motsvarar det kontinentala "adel".
Den franska aristokratien är av en helt
annan karaktär än den engelska. Den är i hög
grad historiskt präglad och hänger oskiljaktigt
samman med 1’ancien régime. Den gamla
förrevolutionära motsättningen mellan
krigar-och ämbetsadel — noblesse d’épée och noblesse
de robe — är tämligen utplånad, och den
senare tillkomna napoleonska adeln är ett löst,
splittrat och numerärt föga betydande påhäng.
Denna franska adel spelar ännu socialt sett
en icke obetydlig roll. Den äger fortfarande
en hel del jord, särskilt i Normandie,
Bretagne och Loirelandskapen; den har en
bestämd rastyp, är ofta vital, är medveten om
sin ställning och bildar egna societetskretsar.
Men dess politiska roll är ringa. Den står
sedan årtionden i stark opposition mot den
i staten härskande regimen, men den kan
knappast därför sägas dominera de nya
"nationella" eller "fascistiska" rörelser, som anses
hota tredje republiken — knappast ens Action
Frangaise, ehuru denna franska aristokrati
alltjämt till sin huvudmassa är principiellt
rojalistisk. Skulle man göra det
tankeexperimentet, att en fransk monarki återupprättades,
finge den stödja sig på andra och bredare
samhällsfaktorer än den franska adeln. Man måste
dessutom observera att den franska
aristokratien som genomsnitt ej är särdeles förmögen.
Frankrike är emellertid ett socialt
konservativt land. Liksom de franska provinsstäderna
och den franska landsbygden alltjämt i stor
utsträckning ha sin prägel från sjuttonde och
adertonde århundradena, så hör också den
franska aristokratien ovillkorligt med till
bilden även av det samtida Frankrikes ansikte.
Utan den vore det ej sig självt. Något skulle
felas: något av den panache, som i franskt
medvetande alltid ses sväva över landets
gloriösa historia.
Den spanska aristokratiens ställning
erbjuder en parallell till den franska, om man
flyttar sig ungefär hundrafemtio år tillbaka
i tiden. De senaste spanska omstörtningarna
påminna både om Frankrike 1789 och om
Ryssland 1917. Den spanska adelns politiska,
sociala och ekonomiska makt har intill
monarkiens fall 1931 varit ganska stor. Den är ännu
en faktor att räkna med. Dess typ är mera
feodal, överhuvud äldre än den franska
aristokratiens. Den spanska adeln var icke
kunga-gjord, icke en hovadel. Den var både en
urfaktor i landets historia och socialt
dominerande genom sina väldiga jordbesittningar.
Den italienska aristokratien erbjuder åter
en annan bild. Den är visserligen högbetitlad
och ofta jordbesittande, men den har varken
varit exklusiv eller högdragen. I det fallet har
den mera liknat Englands nobility, åtminstone
sedan det nya italienska rikets upprättande
för två mansåldrar sedan. I Italien fortsättes
också nyadlandet och betraktas som en
naturlig form för offentlig utmärkelse.
Fascistregi-men har i detta hänseende ej betytt någon
ändring. Man skulle med ett visst fog, trots de
många och höga titlarna, kunna kalla den
italienska adeln för en folklig adel.
Den tyska adeln har spelat en stor
samhällelig roll, men en mindre politisk. Genom
de mediatiserade före detta suveräna
familjerna flyter den i sina övre skikt samman med
de intill 1918 regerande furstehusen. I övrigt
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
