Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Rutger Essén: Aristokrati och societet i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARISTOKRATI OCH SOCIETET I EUROPA
sönderfaller den i många vitt skilda grupper.
Uradeln (äldre än 1350) är sålunda något helt
annat än den senare tillkomna preussiska eller
sachsiska ämbetsadeln, och de ostelbiska
godsägarna skilja sig vida från Rhenstädernas
stadsadel. Tysklands nyare historia har
upp-burits av monarker och statsmän. Adeln som
stånd har i Tyskland aldrig — såsom i
England, Nederländerna eller Sverige — tidvis
behärskat statslivet. Men den har varit en
soldatadel mer än någon annan. Tysklands
enande skedde genom den pressiska monarkien,
denna bars upp av den preussiska armén, och
dennas kärna var den fattiga, kunga- och
fanedstrogna preussiska adeln, vars söner
framför andra blödde på slagfälten från
Ross-bach till Jena och Leipzig, från Königgrätz
till Verdun. Under den tyska republikens tid
gick denna adel i ide men höll segt fast vid
förbindelsen med riksvärnet. Dess roll i tredje
riket är oviss: det har framträtt tendenser till
en förnyelse av adelsståndet och dess
samhälleliga roll; men det finnes också en stark
fientlighet mot adelns jordbesittande och dess
ännu betydande inflytande inom armén.
Frånsett England har adeln kanske spelat
den största politiskt-historiska rollen i
Nederländerna och i Sverige. I det förra landet
flöt adeln till största delen samman med det
köpmannapatriciat, som ledde Hollands öden
under dess politiska och kulturella
storhetstid. I Sverige har det som bekant gått upp
och ned med adeln — men både
stormaktstiden och frihetstiden voro i hög grad
adels-präglade. Den svenska adeln av i dag är
närmast en historisk familjetradition och icke
en politisk maktfaktor — ej heller är den
i högre grad dominerande varken som
stor-godsbesittare, i ämbetsmannavärldens spetsar
eller i societetslivet. Men sådan den är gör
den alltjämt en hedrande insats i samhällslivet
och bär upp en tradition utan ali
exklusivitetsanda. I stort sett har svenska folket ingen
anledning att blygas över den svenska adelns
roll i landets historia.
Den danska adeln har varit både rikare och
societetsmässigt förnämare än den svenska —
men dess historiska och politiska betydelse har
varit ojämförligt mycket mindre. Danmarks
historia har präglats av kungar och borgare,
icke av adeln.
Ett egendomligt läge intager i våra dagar
den östeuropeiska adeln. Om den ryska lönar
det sig ej att tala: den är utrotad och var även
under tsartiden, sedan Ivan IV och Peter I
stukat till bojarerna, till stor del ett utländskt
påhäng utan självständighet gentemot monarki
och byråkrati. Den baltisk-tyska adeln spelade
visserligen en stor roll i det gamla Ryssland,
men detta just såsom ett utländskt inslag:
skrupelfria, dugliga tsartjänare och
hänsynslösa lycksökare. Nu är denna baltiska adel
i Estland och Lettland ruinerad och socialt
diskriminerad men betyder ännu en del på
grund av individuell duglighet och segheten
hos ett gammalt gränsvaktarstånd.
I Polen och Rumänien (söder därom finnes
ingen adel i egentlig mening) betyder adeln
ännu i dag en hel del. Dess rättigheter ha på
papperet inskränkts och dess domäner
delvis konfiskerats, men storadeln i bägge dessa
länder är ännu både rik samt socialt och
politiskt inflytelserik. På två årtionden ha både
Polen och Rumänien vandrat från
halvfeo-dalism till demagogisk parlamentarism och
därifrån till halvfascistiska diktaturer. Detta
har i hög grad skett med adelns medverkan.
Och slutligen ha vi i det sydösteuropeiska
kärnlandet Ungern än i dag en verklig
adelsstat, det vill säga ett land där den
jordbesittande adeln, framför allt dess övre skikt,
magnaterna, alltjämt är politiskt
förhärskande. Detta ungerska grundfaktum har blivit
bestående både under Habsburgmonarkien
och unionen med Österrike, världskriget och
Horthyregimen samt står i god samklang med
455
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
