Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Peter Quennell: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN LONDON
lugnade hans nerver; men han fann —
återigen i likhet med Coleridge —, att det i högsta
grad ökade svårigheten med kompositionen.
Likväl skulle vi troligen ta miste i såväl
De Quinceys som i Coleridges fall, om vi på
opiet lade hela ansvaret för hans livs
misslyckande, då det ju inte så mycket var drogen
som påskyndade hans misslyckande, som det
var känslan av misslyckande och personlig
otillräcklighet — vilken förföljde åtminstone
Coleridge från den tidigaste barndomen —,
som befordrade hans behov av ett opiat.
De Quincey var en stor stilist, som lyckades
finna uttryck för sin begåvning endast med
långa intervaller. "The Confessions of an
English Opium Eater" snuddar ofta vid
lysande höjder — där finns till exempel en
glänsande passus, nästan proustsk i sin läckra
förfining, som beskriver det fenomen, som
heter dålig sömn; men från dessa höjder är
han i stånd att tumla ner igen till avgrunder
av knastrande torr tröghet. Det av råttor
hemsökta hus, där han i sällskap med en ung
prostituerad, som hade visat honom
vänlighet, tillbringade kyska och obekväma nätter,
skakande av köld på en säng av gamla
tidningar, står ännu kvar i hörnet av Greek
Street och Soho Square som ett monument
över De Quinceys tidiga lidanden. Oxford
Street är numera ett avskyvärt modernt strög;
men en byggnad, som De Quincey nämner
— "det ståtliga Pantheon", numera en
vinhandlares kontor —, har ännu inte blivit riven;
och då jag går förbi under portiken, tänker
jag på De Quincey och hans oupphörliga
sökande efter Änne mitt i det brådskande,
likgiltiga Londonvimlet — en jakt, som efteråt
förföljde honom i hans opiumnattmaror.
471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
