Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Recensioner - Sven Barthel: Norsk kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
från far till son, familjen slår gärna vakt
kring yrkeshemligheterna, och för övrigt
fordras ett visst mått av både relationer och
kapital för att få tillfälle att försöka sig på
yrket. Sillbasarna är fiskarbefolkningens
hövdingar.
Huvudpersonen i "Havet gav" är den yngste
i en sådan släkt, och romanen följer hans
utveckling från nykonfirmerad pojke till
storbas. Han börjar som lärling och partman
under fadern och farfadern, men har sin egen
håg och sin egen begåvning, gör sig snart
självständig, överger så småningom det
tillbakagående landvadsfisket för det moderna
snörpvadsfisket och står när författaren
släpper honom som medelålders man på höjden
av sitt rykte som en av kustens stora basar,
rik, ärad och olycklig. Olycklig på ledares
och undantagsmänniskors vanliga vis, isolerad
och rolös, jäktad av sitt eget rykte. Sin privata
lycka och sin inre trygghet har han drivits
att offra, han har blivit en passionerad
spelare, lika ohjälpligt bunden vid jakten efter
den hemlighetsfulla sillen som en
systemfantast vid ruletten. Finner ingen annanstans
ro än i jaktens spänning, dövar sig
dessemellan med våldsamma och vulgära orgier
i hamnarna. Det kommer att sluta för honom,
som det slutade för hans far: han stupade på
sitt däck, hetsad till döds av sin spelpassion.
"Så skulle de dö, alla av deras släkt —
ensamma. De var födda med tur. Och med
turen följde förpliktelsen att överträffa alla
andra, och att aldrig unna sig något. En
förbannelse var det, som ställde dem i en
särklass, därför att de måste sätta in hela sin
kraft... Allt hade han fått, och intet hade
han kvar utom ensamheten och den ofattbara
längtan inom sig efter mer, ständigt efter mer
av allting. Utöver alla gränser."
Detta livsöde skildrar Fasting på ett sätt
som gör läsaren förtjust. Här finns inte en
skymt av den bombastiska "Havets
son"-romantik och dragspelssentimentalitet, som
annars tycks vara ofrånkomlig så snart en
fiskare sticker upp huvudet i litteraturen. Bara
det att ordet viking inte förekommer på ett
enda ställe, är ett faktum som man inte kan
vara nog tacksam för. Mikkel Jensen är nog
en havets son, men utan både stor bokstav och
citationstecken. Han är en typisk kustbo på
gott och ont — inte minst på ont —
framställd i helfigur. Ett övertygande, verkligt
styvt porträtt. En människa som intresserar.
Fasting behärskar sitt stoff med ovanlig
säkerhet. Han kan sitt folk och sin miljö.
Yrket måste han ha sett inifrån, han känner
i grund dess villkor och metod. Och han
behärskar sin penna på ett sätt som för en
debutant är ganska märkligt. Stilen är mustig
och fräsch, till synes alldeles ohämmad av
litterära intryck. Handlingen förs smidigt
framåt genom en serie snabba, dramatiska
scener, kraftfullt och med verkningsfull
knapphet berättade — öppet och djärvt, men aldrig
grovt. Hav och kust får sin rätta doft,
figurerna sin rätta karaktär. Här finns en
personlig syn och en personlig ton.
Man skulle möjligen också kunna hitta en
och annan svaghet hos Fastings roman, men
man har faktiskt ingen lust att komma med
anmärkningar. Dem kan man gott spara, tills
han kommer igen. För han kommer igen.
Översättningen är beröm värd, den måste
ha berett ganska stora svårigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
