Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Utländskt boknytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTLÄNDSKT BOKNYTT
sig där, bygger hyddor och igloos, umgås med
slädhundarna (som utgöra ett ständigt lika givande
studieobjekt för djurvännen), njuter av denna den friskaste
av alla tillvarelseformer, hur vintermörkret genomleves
och våren bryter in. "Det var de små hendelsene som
skapte gledene for oss", säges i fråga om ett särskilt
fall, men orden kunde stå som motto för hela boken.
De egentliga, stora äventyren äro få, och det är inte
dem man i första hand fäster sig vid. Ett av
undantagen, en långfärd i rykande snöstorm tvärsöver
Scoresbyhalvön, bildar emellertid en verklig
höjdpunkt i boken. Ingstad är en begåvad författare och
har den specifikt norska förmågan att berätta i
naturlig talspråksstil. Man blir snabbt på det klara
med att han är en käck ung man med utpräglad
humoristisk ådra och att han älskar dessa rena,
oförvanskade arktiska trakter. Med sina praktfulla
skildringar av den härliga naturen och djurlivet är
boken en friluftsberättelse av hög rang. Bildmaterialet
är ypperligt.
Utenfor balkongen av Ingeborg Refling
Hagen. Aschehoug. Oslo 1936.
Ingeborg Refling Hagen är som lyriker och
novellist en egenartad uppenbarelse i norsk litteratur.
"Utenfor balkongen" är en samling journalistiska
skisser från en vistelse i Italien. Dessa snapshots
från Sicilien, från Campagnan och Toscanadalen ta
alla sikte på nuets aktuella förhållanden och
brännande problem. De sammanhållas av ett starkt och
särartat feminint temperament och präglas av en
liberalt humanitär syn på de missförhållanden, som
en turist i det nutida Italien oundvikligen måste
komma i beröring med. Man får vid läsningen av
dessa skisser en om också ytlig inblick i mafians
och camorrans underjordiska verksamhet, likaväl som
i gruvarbetarnas och jordproletärernas fruktansvärda
arbetsförhållanden och levnadsvillkor. Boken har
ovedersägligen bagatellens karaktär, men den har
likväl sitt givna intresse: den adlas av författarinnans
sociala patos, av hennes frisinthets ursprunglighet,
intensitet och värme.
Allis sönn av Magnhild Haalke. Aschehoug.
Oslo 1935.
I den numera ganska talrika
"problembarnslittera-turen" intager denna debutroman av en norsk
författarinna genom sina stora konstnärliga förtjänster
ett framstående rum. En enkel sjömanshustru, vars
man nästan ständigt är ute på långresor och som bor
hos sina svärföräldrar, går i en ständig ångest över
sitt barn, som hon ser och förstår icke är normalt.
Utan medel och utan psykologiska kunskaper som
hon är, vet hon ej vad hon skall taga sig till ined
pojken, vars fantasi sysslar med så många
märkvärdiga saker. I sin hjälplöshet kan hon endast
försöka göra allt för att få honom så lik andra
barn som möjligt. Hon fasar för att lämna honom
ifrån sig för att icke utlämna honom åt andras spott
och spe. Hon är på en gång sträng mot pojken och
försöker urskulda honom inför andra. Så blir hennes
liv en enda ångestfylld plåga, ända till den dag då
pojken i ett anfall av plötsligt utbrytande vansinne
stryper sin lilla syster och länsmannen kommer och
hämtar honom. Denna beklämmande men starkt
verklighetsbetonade berättelse är, samtidigt som den
är uppbyggd på en grund av ingående psykologiska
kunskaper, berättad på ett så fantasifullt och
suggestivt sätt, att man kan ha rätt att vänta mycket av
författarinnan.
Le vin de solitude av Irène Nemirovsky.
Albin Michel. Paris 1935. 15 fr.
"David Golders" även i Sverige mycket lästa
förfatlarinna har givit ut en ny roman, som i hennes
ganska omväxlande produktion nog står den första
roman, varmed hon introducerades i Sverige,
närmast. Liksom där skildras här en familj, där faderns
enda intresse är att förtjäna pengar och moderns
att göra av med dem, huvudsakligen på kläder och
älskare. Även här finns en dotter i familjen, och
det är från hennes synvinkel historien berättas. Hon
är ett tyst och ensamt litet barn, som redan tidigt
genomskådar sin mor och lider av hennes
hjärtlöshet och skamlöshet; sin far däremot älskar hon,
ehuru han aldrig har tid att skänka henne någon
ömhet och så småningom förfaller alltmera till
alkoholism och spelpassion. Bäst har författarinnan lyckats
i skildringen av flickans barndom och första
ungdom. Den lilla tysta och ensamma flickans hatfullhet
och instängda upproriskhet mitt i den bullrande och
slarviga ryska gulaschmiljön är tagen på kornet.
Längre fram i skildringen blir det schematiska i
hennes karaktärer mera framträdande och till slut har
man nog en smula svårt att tro på ali den
monstruösa lastbarhet och njutningslystnad som breda
ut sig i flickans omgivning.
Jours sans gloire av F r a n 5 o i s de Roux. Galli-
mard. Paris 1935. 15 fr.
Francois de Roux är en av de femton nya
romanförfattare som förlaget N. R. F. lanserade under
497
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
