Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1936 - Eyvind Johnson: Sagan om Brasiliens land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
En del söndagar tar han fram en gammal
bok, han har fått någonstans, och läser i den.
Det är "Emigrantens Vän, Hjelpreda för Den
Svenske Utvandraren av varje klass", och han
stirrar länge i den och pekar ut staterna på
kartan som följer med. Florida ser rödfruset
ut, men Michigan och Nebraska är gula, feta
bitar, och Huronsjön förefaller att vara ett
bra fiskevatten. Pennsylvania är trasigare, och
det var fan vad det är tätt med städer och
platser längs kusten. Till Gamla Californien
skulle han då inte vilja fara, för det ser
alldeles nerisat ut och verkar heller inte att vara
så stadigt fastsatt i själva Amerikat; det har
för resten samma eländigt tunna färg som
Nevada. Och inte heller ville han då resa till
en stat som ligger under Kansas och heter
Indian Terr på kartan -— ja, det betyder väl
att där är torrt och alldeles fullt med
skalpe-ringsindianer och andra hedningar. Inte heller
Mexico vill han till — där har de bå stora
och lilla zäta i alla namnen, fast en plats
heter Victoria, det är väl efter en drottning
eller något annat bemärkt fruntimmer. Och
Cuba är så svart på kartan, att man begriper
att de har gott om negerslavar där liksom
i Kentucky. Nej, Ohio skulle man ha en bit
av. Det är inte stor fläck på kartan, men nog
ryms det väl några ordentliga farmer där, sku
man tro. Eller Utah, som liknar Texas och
Dacota, om man ska döma efter färgen, men
ligger bra till inne i landet och har sin stora
Saltsjö. Han grubblar över namnet och tänker
på mormonerna. Han har alltid haft en
dragning åt det mormonska. Nu slickar han sig
om mun och tänker så här: Man sku ha en
tjuge styckna om man var där borta. I alla
åldrar, magra och feta, eftersom man själv
har ett ojämnt humör.
Sedan suckar August, lägger undan boken
och går ut och tar sig en titt på
magerheten runtomkring. Hade man haft en syp
i dag, sku man ha tagi den. Den å tre till.
Lina lutar sig fram mot fönstret och ser
efter honom, där han går och slänger med
benen. Nu är ungarna också ute och springer,
det är söndagsfrid. Hon sätter sig på
kökssoffan och nickar för sig själv likt en gammal
kvinna; hon nickar in mot ålderdomen, som
hon slitit för och verkligen har rätt till, fast
hon inte är så gammal. Så läser hon en bit
i "Emigrantens Vän" i stället för i bibeln.
Ett stycke gör henne alltid rörd, hon läser
det med tårar i ögonen. Det handlar om själva
avresan. "Du är således resfärdig, du har
realiserat dina små tillgångar eller fått
res-hjälp på annat sätt. Afskedets timme har
slagit, du har kysst de dina för sista gången.
(Dropp, dropp, dropp.) Har du nu fått dig
biljett tillskickad från någon anhörig eller
bekant i Amerika, så har du din vüg gifven,
men är det icke så, utan du själf skall
bestämma denna, så torde några upplysningar
icke vara dig ovälkomna."
Och hon drömmer om de fina båtarna. "Af
dessa går American-line (som är den enda
amerikanska ångbåtslinen mellan Amerika och
England) från Liverpool till Philadelphia,
Allan-linen går från Liverpool till Quebec
i Canada, och de öfriga linierna, som
uteslutande eller hufvudsakligen representera
engelskt kapital, gå till New-York samt
Boston."
Hon vet redan många andra saker. Hon vet
bland annat detta, att hon kommer till
Amerika i den konstitutionella perioden, som är
den sista perioden i Staternas historia, den
började år 1789. Kors så längesen, tänker hon.
Av porträtten i boken tycker hon mest om
James Madisons: han ser bå bra, fridsam och
snäll ut. Men den som hette Abraham Lincoln
verkar nästan le och illak, fast han befriade
negerslavarna och till tack för det blev
mördad. Hon har hört visan om honom och
kommer ihåg bitar ur denr och här får hon
läsa om själva mordet. En gång har hon
512
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
