Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1936 - Walter Ljungquist: Flyktingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYKTIN GAR
samma väg vi kommit. Jag vände mig om en
gång och såg att röken alltjämt steg lika lugn
och rak, fast kaffet var kokt och urdrucket.
Jag såg också bort mot byn, och med en slags
förvåning återsåg jag postkontorets röda
tegeltak. Det var bara ett vanligt rött tegeltak.
Harriet var tyst, och vi gick hand i hand som
två barn. Hon pratade inte längre om vad
som helst, och det föll mig inte heller in att
be henne om det. Det behövdes inte mer. Jag
hörde bara på måsarnas skrik, och jag tänkte
på att jag förut i dag tänkt, att de i denna
heta och vindlösa och grå stillhet kom en
att tänka på barn som talar i sömnen. Vad
havet var hotfullt vackert den dagen. Jag ser
det ännu för mig. Jag glömmer det aldrig.
535
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
