- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
545

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1936 - John Landquist: Psykoanalys och moral

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PSYKOANALYS OCH MORAL

följer den långt utöver sin utbildnings
bärkraft också i dessa konsekvenser, och de etiska
spekulationerna bilda till och med själva
kärnan i hans arbete, där han ventilerar sina
egna åsikter. Dessa avdelningar av hans arbete
äro synnerligt otillfredsställande.

Törngren framställer riktigt fordran
gentemot medicinska och andra auktoriteter, att
innan man dömer psykoanalysen bör man
lära känna den och orientera sig på området.
Men det är påfallande, att Törngren liksom
åtskilliga andra psykoanalytiska författare
ingalunda låter denna fordran gälla för egen
del; han kastar sig in på det etiska fältet,
länge bearbetat av mänsklighetens tänkande,
utan någon bildning rörande de etiska
begreppen och utan den tankens reda, som
förmår att genomtränga och systematisera de
fakta, han omedelbart möter, eller
reflektera på allehanda med hans lära oförenliga
begrepp, han själv använder.

Moralen, undervisar doktor Törngren, har
två källor. För det första lära vi under
barndomen känna de faktiska faror, som hota, om
vi oöverlagt följa våra begär: "sötsaker ger
magknip, elden bränns och våld föder våld"
Dessa erfarenheter bilda, försäkrar doktor
Törngren, "en moralisk stomme", som ger
"en bärkraftig ryggrad, som för individen
blir den pålitligaste handlingsnormen". De
äro alltså moralens riktiga källa. Men så finns
det också en andra, oäkta källa för moralen:
den utgöres av de vuxnas försäkringar att
elden bränns, av deras moralpredikningar. Den
bildar auktoritetsmoralen, som "förblir dålig
till bärkraften, opålitlig, lös och svampig
i konsistensen", och den utgör "överjaget",
eller samvetet, som genom psykoanalysen
eller eljest skall bortopereras.

Den äkta moralen är alltså enligt doktor
Törngren en rent egoistisk utilitetsmoral, vars
innehåll är kunskapen om vad som skadar
oss. Tanken är gammal: man känner igen

den från Rousseaus teori om den negativa
uppfostran: Ëmile skall få lära känna
följderna av sina handlingar och förkyla sig, när
han slagit sönder fönsterrutan. Nu är härom
som bekant för det första att säga, att denna
moraluppfostran är för grym och farlig för
att kunna praktiseras: om Émile får
lunginflammation och dör och gossen, som löser
båten, driver till havs och förgås, så ha de
ingen glädje av den uppfostran de naturliga
kausalsammanhangen ge. För det andra är
det långtifrån att nämnda erfarenheter ge en
bärkraftig grund för socialt handlande: alla
brottslingar och felande tro sig kunna undgå
upptäckt eller undgå de av samhället satta
och av dem kända konsekvenserna för deras
handlande. Herr Törngrens moral alstrar på
sin höjd ett ögontjäneri av alldeles samma
art som det auktoritetsmoralen enligt honom
medför. För det tredje är herr Törngrens
opportunitetsmoral, så kallad av honom själv,
ingen moral alis, ty den består bara i
vidtagandet av vissa försiktighetsåtgärder i de fall, då
individen tror att hans handlande av viss art
skulle medföra fara för honom, inen vilka
försiktighetsåtgärder konsekvent bortfalla, då
han anser att ingen fara stundar; och
individens handlande blir i det sociala
sammanhanget, som här är det väsentliga, dess
opålitligare, som människorna och samhället
ingalunda hämnas eller reagera med den
omedelbarhet och konsekvens som elden bränns eller
naturtingen överhuvud visa sina egenskaper.
Det moraliska handlandet däremot är och
förblir grundat i ett sinnelag, som vidmakthålles
och som leder handlandet; det handlande,
som individens omdöme förkastar, kommer,
om det verkställes, att av honom kännas som
en förgiftning. Slutligen skulle ju
opportuni-tetsmoralen svika i varje ögonblick, då, såsom
i största utsträckning är fallet, det moraliska
handlandet är oförmånligt för individen och
det kommer att strida mot hans omgivnings

545

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0557.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free