Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1936 - Recensioner - Johannes Edfelt: Strindberg och makterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
MARTIN LAMM
närmare bestämt, till, när Strindberg hamnade
i denna kris, som ledde till hans omvändelse?
Varför kom den just nu? Och varför så
hastigt? Hur uppkommo de egendomliga
föreställningarna? Och hur lyckades de så helt
för en tid undantränga alla rester av kritik,
skepsis, positivism?
När man läser professor Lamms
utomordentligt klara framställning, om vilkens
nyanserade argumentation det är mig
omöjligt att här ge en riktig föreställning, är det
dock som om någonting fattades, som om det
hela ändå, så som han lägger upp det, inte
vore riktigt förståeligt.
Professor Lamm visar till exempel upp hur
Strindbergs andetro stimuleras av de
ockultis-tiska förbindelser, han anknyter i Paris, och
hur hans åskådningar stämma med dem, som
framlades i de kuriösa tidskrifterna
L’Hyper-chimie och L’Initiation; han framlägger bevis
för hur Strindbergs uppfattning om detta
jordelivet som det faktiska helvetet stadfästes
genom studier i Dantes "Divina Commedia"
och Swedenborgs helvetesbeskrivningar. Men
hur kom det sig då, att diktaren kastade sig
över just dessa trycksaker och diktverk, att
de gjorde ett sådant intryck på honom och
påverkade honom så starkt? Det psykologiska
problemet skjutes längre tillbaka.
Kan det lösas?
Det föreföll mig stundom vid läsningen
av professor Lamms bok, som om det skulle
varit fruktbart att undersöka de verkliga
svårigheter av materiell art som Strindberg
lidit av under krisen. Det är nämligen
uppenbart, att andarna förändra karaktär
allteftersom Strindbergs livsförhållanden försämras
eller förbättras. När han har det söm värst
under "Inferno"-tiden, äro de "tuktoandar".
Men mot slutet av hans liv, då han har det
lugnare och tryggare, framstå de för honom
som goda väsen, vilka som Guds budbärare
med sina fingervisningar leda och beskydda
honom. Förbindelsen mellan
verklighetsupplevelse och andetro kan i vissa fall direkt
beläggas. Professor Lamm visar själv, hur
Strindbergs vänner, vilka åtagit sig att sälja
hans tavlor, då han läser i tidningarna att
vissa tavlor förfalskats, förvandlas först till
tavelskojare, som prångla ut hans dukar, som
vore de Rembrandts, sedan till fiender, som
vilja internera honom, ända till dess att de
liksom bli osynliga, runtomkring honom
verkande, farliga makter. När Strindberg under
vistelsen på Saint Louissjukhuset tror sig
vistas bland dödsdömda och stortjuvar, som
tack vare mäktiga relationer sluppit ut ur
fängelset och i stället hamnat på sjukhuset,
så ligger det nära till hands att undersöka,
hur Strindberg kommit till den allmänna
föreställning, som ger denna fantasi dess
stoff, tron på lömska relationer och
allehanda smygvägar och faror, känslan att vara
omgiven av bovar. Att förklara sådant enbart
ur Strindbergs förföljelsekomplex är med
tanke på det hårda liv han förde, det
mottagande hans författarskap rönte, de
ekonomiska svårigheter han hade att kämpa med
och vänners karaktär i allmänhet i detta
oroliga liv nog omöjligt. Strindberg hade ofta
sina randiga skäl att vara misstänksam.
Det må vara hur som helst med värdet av
dessa invändningar — kvar står under alla
omständigheter, att professor Lamm med sin nya
bok givit oss den första omfattande,
kring-synta, rent litteraturhistoriska undersökningen
572
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
