Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Irja Browallius: Från vår till höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN VÅR TILL HÖST
bra ut, hon hade heller ingen charm och
verkade ganska blek och obetydlig. Man lade
inte märke till henne. Hon ville ofantligt
gärna gifta sig och var i grund och botten
redan fullkomligt utled på sitt yrke, som
tråkade ut henne och gjorde henne nervös.
Alltsedan hon gått ut åttonde, hade hon varit
fast besluten att gifta sig, så fort tillfälle
erbjöd sig. Hon skulle absolut bilda hem, få
barn och bli en riktig hemkvinna. Vad
mannen skulle vara eller hur han skulle se ut hade
hon inte tänkt på så noga, men ibland, när
hon reflekterade över sig själv, överraskade
hon sig med att tänka, att hon faktiskt skulle
kunna gifta sig med vilken passabel karl som
helst, bara hon slapp bli ogift. Ofta, när hon
träffade något lämpligt objekt, brukade hon
fråga sig själv: "Är han den rätte?" När
skogvaktaren nu stod där, förlägen, en aning
tafatt, men manligt kraftig, genuin, föreföll
han henne ursprungligt frisk och omedelbar
mera på grund av sitt yrke än genom sina
personliga egenskaper. Hon tilldelade honom
helt andra lynnesdrag än han i verkligheten
ägde. "Den spännande jaktens tjusning,
skogens doft och hemlighetsfullhet, måste han
känna och förstå", tänkte hon. Hela denna
avlägsna skogstrakt med dess drag av oberörd
vildmarkscharm och vemodig enslighet tycktes
henne utgöra en passande och naturlig ram
kring denne jätte. "Är han den rätte?" frågade
hon sig igen, men i samma ögonblick hon
tänkte det, förebrådde hon sig själv. Han var
naturligtvis en underhuggare, en obildad tölp,
en mycket enkel karl. Hon inlade en viss
känsla i de ögonkast hon gav honom, innan
hon gick.
När hon sedan cyklade vägen fram,
överraskade hon sig med att vara på mycket gott
humör. Landskapet hade en alldeles särskild
lyster över sig, solen steg fram ur moln, vägen
började mjukna efter nattfrosten. Vid
vägskälet satt en hare alldeles stilla med fram-
tassarna uppdragna och vände öronen nervöst
och oroligt lyssnande. När hon kom hem,
hörde hon vattnet skvala och porla i
stuprännorna. "Vintern är över", tänkte hon och
gick småsjungande in och knäppte upp den
hårda sjuksköterskekragen. "Jag måste ta en
låg krage i dag."
Skogvaktaren tänkte ganska mycket på
henne de följande dagarna. Han småskrattade
belåtet, när han mindes hennes avskedsblick.
Sådant förstod han sig mycket väl på.
Däremot kände han sig lite osäker, när han
mindes hennes stämma, hennes sätt att tala
och uttrycka sig. En lustigt eggande känsla
steg upp inom honom, och när han gick ut
om dagarna, tog han alltid med sig bössan, ty
han hade bestämt sig för att skjuta en
duvhök åt henne till nästa gång hon kom.
"När allt kommer omkring är hon
fruntimmer i alla fall", tänkte han, "fast hon är
bildad." Så visslade han sakta och tillät sig
en del djärva spekulationer.
Nästa gång, när syster kom, hade han skjutit
en duvhök. När hon stigit in, hämtade han
den, ett stort, vackert exemplar med djärvt
böjd näbb och vackra brungrå teckningar på
vingarna. Den var så väl skjuten, att den
knappast såg skadad ut. Han var stolt över den.
— Här är duvhöken, som syster Elida ville
ha, sade han och kastade fågeln med en
nonchalant gest på golvet för hennes fötter.
Syster Elida såg lite överraskad ut. Så
tackade hon i lite översvallande ordalag, tog
upp fågeln, strök den över huvudet,
beundrade fjäderskruden. Till sist lade hon den
ifrån sig och rodnade. Det undgick inte
skogvaktaren. Hans mod steg flera grader.
— Jag ska sköta om, att den blir
uppstoppad, sade han ivrigt. Och en aning
beskyddande tillade ban: Så slipper syster
ha besvär med det.
Det blev bestämt, att han skulle komma
till henne med fågeln, så snart den var färdig-
591
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
