Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Freuchens uppskattning av polareskimåerna
är mer än etnografens hyllning av en primitiv
folkstam. Man skulle kunna säga, att Freuchen
själv under de många åren där uppe blivit
en genuin polareskimå. Han gifte sig till och
med med en eskimåflicka, och allt vad han
säger om henne i sin bok övertygar om att
han satte henne så högt som en människa kan
sätta en annan. Det var ingen förbindelse,
ingången i brist på något bättre. Men är
Freuchen generös i sina omdömen, då det
gäller eskimåerna, så är hän så mycket mera
amper mot en och annan vit man, som sökt
sig upp till hans domäner vid Thule. Hans
uttalanden ha säkert även härvidlag i hög
grad fog för sig, men man undgår inte
alldeles det intrycket att Freuchen har haft
större lust att i sina memoarer ge betalt för
gammal ost än som anstår en verkligt
upphöjd personlighet. Nästan värst åtgången blir
Thorild Wulff. Om också Freuchens skildring
delvis ofrånkomligt är graverande för Wulff,
kan man dock knappast säga att den är buren
av den förståelse och tolerans som är mycket
behövlig, när det gäller att bedöma en så pass
komplicerad natur som Wulff. Särskilt i fråga
om dennes insatser under den stora tragiska
slädfärden förefaller Freuchen att ha varit
alltför redo att sätta ett lågt betyg eller, om
man så vill, att offra Wulff för att bevisa de
andra expeditionsmedlemmarnas förträfflighet
(vilket kunde skett ändå). Det är för resten
lärorikt att se, hur Wulff i sina dagböcker,
sig själv ovetande, i viss mån försvarat sig
mot Freuchens betraktelsesätt. Man undrar
rentav, om inte denne i rättvisans intresse
först borde ha studerat Wulffs dagböcker, när
han nu var sinnad att ta i med så hårda
händer.
De hårda händerna märkas även
beträffande en del andra personer, och erinringarna
om dem äro icke genomgående så värdefulla
för den lidelsefrie läsaren som författaren
tydligen ansett. Men det väsentliga i denna bok
är dock Grönland och dess eskimåiska
bebyggare, och de gjorda reservationerna rubba
inte omdömet om Freuchens memoarer
såsom ett märkligt och i högsta grad
intresseväckande verk. Axel Elvin
Bok om Lappar
ERIK BERG: Lappen Sjul berättar. Bonniers.
3: 75.
Erik Berg är hemma i nordvästra Jämtland.
Han har alltfrån barndomen råkat samman
med lappar, umgåtts med dem och småningom
också lärt känna dem. Så pass som det är
möjligt för en svensk. Han har intresserat sig
för dem och deras historia. I synnerhet tycks
han vara intresserad av att komma underfund
med förhållandet mellan lappar och
nybyggare i gamla dagar, när nävrätten rådde
i fjällen och lodbössorna inte alltid riktades
bara mot jaktbart vilt. Att forska i de
summariska och ensidigt färgade
rättegångsprotokollen ger inte mycket. Han har i stället sökt
komma åt lapparnas muntliga tradition. Det
har tydligen varit mycket svårt. Svårt att
överhuvudtaget få lapparna att berätta om sig
själva och om sitt sätt att se. En del har han
ändå lyckats locka fram.
I sin bok har han samlat en knippa historier
som berättats honom av den åttioårige
lappen Sjul. Det är några historier om blodiga
fejder mellan lappar och nybyggare, men det
mesta handlar om rovdjurens härjningar bland
renarna och om jakt på rovdjur, björn, varg,
järv, lo. Om de sista vildrenarna och den sista
bävern. Historierna är bra berättade, i
synnerhet några skildringar av vargränning.
Författaren är ingen vildmarksdiktare. Han
är hemma i ödemarken och kan i grund sin
miljö. Hans ton är angenämt sansad och
saklig och inger från början förtroende.
Vederhäftiga böcker om lapparna mottas
alltid med glädje. Bergs bok är dessutom
välskriven. Sven Barthel
Bok om Island
GUNNAR GUNNARSSON: Island,
sagornas ö. Natur och Kultur. 2: 40.
Det tjugonde numret i den huvudsakligen
för vetgirig ungdom avsedda serien Vår
underbara värld.
Den lilla boken ger en kortfattad men
utmärkt redogörelse för öns natur- och bebyg-
649
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
