Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
gelsehistoria och för den isländska statens
utveckling. I ledig och stimulerande form
serverar Gunnarsson mängder av faktisk
kunskap, och han lyckas -— i synnerhet när det
gäller öns tidigare bebyggelse — att få
historien att leva.
Skriftens omfång är ju starkt begränsat,
författaren har tvingats att koncentrera sig till
det rent historiska. Det kulturhistoriska är
knappast berört och det nutida livet och
näringslivet ägnas en mycket kortfattad
översikt. Om levnadsförhållandena får man just
ingenting veta, inte heller om växt- och
djurlivet.
Men som historisk översikt är boken bra.
Och seriens ändamål är väl bland annat också
att locka till vidare studier. Sven Barthel
En engelsk Münchhausen
BERNARD NEWMAN: Spionen i Versailles.
Wahlström & Widstrand. 6: 50.
Mr Bernard Newman är en trägen arbetare
i Secret Servicegenren. Förra året förelåg hans
bok "Spion" på svenska och nu finns också
fortsättningen, som handlar om författarens
underbara upplevelser på fredskongressen i
Paris. Men i motsats till sina kolleger i facket
vill mr Newman göra anspråk på att berätta
fullt autentiska memoarer från sin verksamhet
i brittiska generalstabens underrättelseväsen
åren under och närmast efter världskriget. Och
faktum är att åtminstone hans första bok
duperade en hel del av kritiken. Det är ju
egentligen inte så märkvärdigt, då man vet, att
en spion bör ha tillfälle att uppleva de mest
fantastiska händelser.
Bernard Newman har också en ganska
enastående förmåga att återge fingerade samtal
mellan kända fältherrar och statsmän, vilket
allt vittnar om en grundlig förtrogenhet med
de sista årtiondenas memoarer och
samtidshistoriska litteratur. I det sista alstret av hans
flitiga penna är emellertid intrigen så grov,
att den knappast kan lura någon. Newman
vill nämligen göra gällande, att tyskarna vid
själva undertecknandet av fördraget i
Versailles försökte smuggla in lösa blad i
urkunden, som naturligtvis innehöllo mycket bil-
liga fredsvillkor. Detta skulle inte upptäckas
förrän tyskarna krävde revision av fördraget,
och då skulle Lloyd George, Clemenceau och
alla andra Tysklands fiender finna, att
originaltexten inte alis innehöll de rigorösa
bestämmelser som de dikterat!
Själv avslöjar författaren hela kuppen, då
han spelar rollen av tysk officer och tolk i den
tyska fredsdelegationen. Samma roll har han
för övrigt spelat under nästan hela kriget,
då han, om man får tro honom, figurerade
i Ludendorffs stab. I slutet av boken lurar han
till och med Adolf Hitler. För att upprätthålla
fiktionen om autentiska minnen gör författaren
vidlyftiga politiska utflykter och begagnar sig
av både notapparat och litteraturförteckning.
Det hela är onekligen ganska skickligt gjort
och felet är endast den absolut orimliga
intrigen. För övrigt är boken en spännande
och ofta roande underhållningsroman. Det
enda som verkar en smula tröttande är de
mycket cyniska och ofta monotona
skildringarna av författarens erotiska eskapader.
Bo Enander
William Penn
EMILIA FOGELKLOU: William Penn. En
bok om samvete och stat.
Bonniers. 9: 50.
Första och sista meningen i Emilia
Fogel-klous biografi över kväkarstatens grundare
William Penn anknyter till nutiden med en
jämförelse och en appell. Det
omstörtningar-nas skede som författarinnan med kraft och
inlevelse målar upp kommer oss också
märkvärdigt modernt nära med sin förvirring och
sitt obändiga liv. Man får nästan en chock
när det berättas om en av bipersonerna, att
han i sin ungdom var sekreterare åt den blinde
Milton som lärde honom uttala latin
annorlunda än engelska. Så avlägset fjärran
befinner vi oss alltså. Men gång på gång för
Emilia Fogelklou på detta sätt stora eller
avlägset abstrakta namn nära oss i något
intimt eller rörande eller skakande mänskligt
sammanhang; boken är lika mycket
tidsmålning som biografi över en enskild. Hon citerar
ur tidens centrala lysande dokument, men ur
krönikor och familjebrev hämtas vardagligt
650
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
