Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Ludvig Nordström: Behöva vi nationalism i svensk litteratur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEHÖVA VI NATIONALISM I SVENSK LITTERATUR?
hotat, det hade en ställning i världen att
försvara, och dess nationalkänsla var därför
utomordentligt stark. leke minst kom den till
uttryck i litteraturen, dock icke den
skönlitterära utan den vetenskapliga.
Vetenskapsmännen voro, som Johan Nordström träffande
påpekat, storhetstidens verkliga skalder och
poeter.
Hur försvann då denna starka
nationalkänsla? Den försvann, då först Falu
koppargruva och Sala silvergruva, sedan de
mellansvenska järnbruken förlorade sin dominerande
ställning på världsmarknaden och då Sverge
sköts undan från Europa och dess tryck. Den
processen var färdig just vid
adertonhundratalets inbrott. På de nämnda naturrikedomarna
hade Sverge levt, när de förlorade sitt
marknadsvärde, hade Sverge inte längre något att
erövra världen med och sjönk ner till något
liknande en bondby eller en småstad, där var
och en levde på sin täppa och icke längre
begärde annat än att anspråkslöst kunna dra
sig fram.
Så bildades adertonhundratalets
pessimistiska nationalkänsla. Sverge hade gjort
bankrutt, visste, att det gjort bankrutt, och den
känslan fyllde nationen hela tiden upp till
världskrigets slut, då man till sin häpnad fann,
att Sverge som genom ett trolleri helt
plötsligt blivit en ekonomisk makt i världen, en
ställning, som för det allmänna medvetandet
fick sin symbol i Kreuger och skapade den
så kallade Kreugerromantiken. Kreuger stöp,
landet förlorade en halv milliard, vilket femtio
år tidigare skulle betytt nationellt kaos. Nu
blåste det hela förbi som ett tillfälligt
strö-moln, Sverge icke bara stod fast, det steg
ytterligare, och, som jag tidigare sagt, vi ha sedan
storhetstidens dagar aldrig haft en sådan
ställning i världen som nu. Och den är vida
starkare nu än under storhetstiden.
Ty under hela vår historia till nu ha vi haft
dels usla finanser, dels en kapitalknapphet,
som under århundraden ekonomiskt gjort oss
till slavar under rikare nationer. Våra forna
industrier drevos med utländskt kapital, själva
förblevo vi fattiga. Nu äro vi ett
kapitalexpor-terande land, våra industrier äga vi själva, vi
ha blivit ett rikt land, vi ha upphört att
ekonomiskt vara slavar under rikare nationer. Vi
ha vår egen fria vilja, vår egen fria
bestämningsrätt, vi fordra respekt för våra beslut,
och varför?
Jo, för första gången sen storhetstidens
dagar ha vi genom våra stora, moderna
exportindustrier något att ge världen och därmed
något att stå på, vi ha ett fast ekonomiskt
underlag som folk, som stat, som nation.
Att vi icke hade det under
adertonhundratalet, det är det, som är förklaringen till det
seklets nationella pessimism, och det var helt
enkelt denna sekelgamla pessimism, som slog
emot mig, då jag läste de irriterade
reflexionerna i marginalen av min
propagandabroschyr vid världskrigets slut.
V.
Nåväl! När jag nu säger, att vi behöva
nationalism — så som jag definierat detta
begrepp — i vår litteratur, så är det just på
den under detta sekel skedda genomgripande
förvandlingen av Sverges ställning bland
världens nationer, som jag främst tänker. Att
begära en positiv nationalism av
adertonhundratalets svenska litteratur var på anförda
grunder omöjligt, ty jag hoppas ha åtminstone
någorlunda klargjort, hur den nationella
pessimismen under detta sekel betingades av
landets allmänna ekonomiska läge.
Nu ha vi visserligen icke hotade landgränser
som under storhetstiden, men vi ha något ur
nationell synpunkt icke mindre hotfullt. Vi ha
som alla industrinationer en ytterligt känslig
ställning på världsmarknaden att försvara,
och det enda, det absolut enda sättet att kunna
försvara och hålla, i bästa fall ytterligare
44. — B. L. M. 1936.
X
677
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
