- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
678

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Ludvig Nordström: Behöva vi nationalism i svensk litteratur?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LUDVIG NORDSTRÖM

stärka den ställningen, det är, att nationen som
en man känner denna ställning såsom villkoret
för dess fortsatta människovärdiga existens.

Därmed reser sig för oss alla en bestämd
nationell handlingslinje, både inåt och utåt,
och ett bestämt nationellt mål, och det är
en handlingslinje och ett mål, som båda äro
förankrade i världens och tidens verklighet.
Likadant var det under storhetstiden, fast då
var denna nationella verklighet främst av
militär art. Numera är den främst av ekonomisk.

Denna distinktion är av betydelse att
fasthålla, ty det är i själva verket just här, som
den springande punkten ligger i problemet om
verklighetsfrämlingskapets övervinnande. Den
militäre hjälten, den militära psyken, den
militärt organiserade nationen var den
verklighetsbild, som storhetstiden lämnade i arv
åt efterföljande generationer. När denna bild
icke längre stämde med den nya verkligheten,
då kom nationalkänslan till korta. Nu har den
ekonomiske hjälten, affärsmannen,
industrimannen, definitivt erövrat platsen efter
militären, och den ekonomiska psyken, den
ekonomiskt organiserade nationen är den enda
riktiga bilden av Sverge, sådant det nu reser sig
för våra egna blickar och för hela världens.

Denna förvandling har medfört en helt ny
social typologi, och det är den, som det gäller
att i skönlitteraturen framställa, skildra och
förklara.

VI.

Kan man nu konstatera, att den gjort sitt
inträde i denna litteratur? Nej. Jag vet knappt,
att någon mer än jag själv sysslat på allvar
med affärsmannen, industrimannen,
industriarbetaren, den möderne bonden etc. som
sociala typproblem, och jag har ännu icke
haft vare sig tid eller tillfälle till en
genomförd skildring. Allra minst i nationell skala.
Det lilla jag förberedelsevis gjort har måst

inskränkas till små individuella studier och
skisser.

Ser man på litteraturen i övrigt, vad är det
för skådespel, som möter blicken? För det
första, att lyriken man kan nästan säga helt
och hållet dominerar. Nuet påminner på
denna punkt närmast om 1860- och 1870-talen,
"signaturernas" tid. Ty det är en lyrik, som
på ett nästan skrämmande sätt inkapslat sig
i den mest trånga personliga motivkrets. Den
gräver i överhettad erotik med dess
ofrånkomliga och självklara följdföreteelse: ruelse och
ånger, gärna maskerade i en tunn slöja av
religiositet.

Denna lyriska ström över landet kan icke
tolkas såsom något annat än ett tecken på
intellektuell och emotionell vanmakt inför de
problem tidens värld, tidens Sverge, tidens
människa erbjuda. Det är det sista utslaget
av verklighetsfrämlingskapets flykt ur det
levande och kämpande livet.

Har då icke, låt oss säga efter världskriget,
någon enda nationell typ framträtt i den
skönlitterära samtidsskildringen? Ingen! Hjalmar
Bergman har sökt ge svensken i Swedenhielm.
Men det är den rena adertonhundratalstypen.
Lite Ibsen, lite Gösta Berling, stycken och
bitar från alla håll och kanter. Men var har
denna typ sina rötter? I en förgången epoks
litteratur men icke i den verklighet, i vilken
vi leva.

Vad är då att göra? Och vad kommer förr
eller senare att hända i svensk skönlitteratur,
sedan den nuvarande övergångs- och
avslutningsperioden ebbat ut? En brytning med
verklighetsfrämlingskapet, en brytning med
det kardinala felet i svensk litteratur: den
lyriska människouppfattningen, vilket bara är
ett annat uttryck för den människouppfattning,
som tillhör ett land med gles befolkning. Jag
har ingenting att invända mot lyrik i poesien.
Vad jag pekar på är lyriken i
människouppfattningen, i människoskildringen. Där hör

678

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0690.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free