Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Henning Kehler: Brev från Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN DANMARK
og en lille Skonnert, sort som Kul, gled glimtende
förbi, imedens vi
i Fryd og Lykke lo til "ham" og "hende" over Bordet
i den tomme
sorte, mørke, triste, kolde, mugne, sure, fattige Café,
hvori vi sad i Elskovslyst — blank steg den Maane,
Strømme løb, og over Havet
holdt du dit Vinglas op — og under Bordet, i Mørket,
laa din anden Haand i min,
og vilde af Begær lod vi den sejle, den lille Skonnert,
imod fjerne Maal
og Sofaen, vi sad paa, gyngede som Havet under os,
da vi sagde "Skaal".
Schade är en kvick lyriker. Han lider dock
av det för ali kvickhet och allt skämt nästan
tillintetgörande felet att ta sig själv på allvar.
Om han kunde glömma bort det, kunde han
kanske bli en diktare. Nu är han bara ett
ofullgånget geni.
Paul la Cour är förvisso icke kvick. Han
är något av det mest gravallvarliga man kan
tänka sig, och så är han till på köpet
kommunist, vilket gör samma effekt. Detta med
kommunismen märks dock mera på hans
kritik än på hans lyrik. Men den blir inte
kvickare för det.
Kommunismen har Paul la Cour gemensam
med flera av expressionisterna. De voro svaga
för att sticka huvudet i olika buskar, och
kommunismens buske låg närmast till hands — det
var ju långt innan Oxfordrörelsen kommit till
Norden. I religiöst hänseende är han panteist
ungefär på samma sätt som Johannes V.
Jen-sens förebild på psalmdiktningens område,
Ludvig Holstein, vilken han tillägnat en dikt
i sin nya samling "Dette er vort Liv". Vidare
spårar man i hans lyriska ton och mödosamma
sysslande med orden — le mot propre — ett
franskt inflytande, och detta, eller hans
absoluta brist på det minsta lilla leende, eller
möjligen båda delarna tillsammans placerar
hans lyrik någonstans i närheten av Chr.
Rimestads dikter. Om man inte uppskattar Rime-
PAUL LA COUR
stads dikter, torde man näppeligen kunna
uppdriva någon större entusiasm för la Cours.
Men i sanningens intresse måste erkännas, att
la Cour är en lyriker av mera odisputabel
betydelse. Han är en erotiker och
kvinno-dyrkare av nästan religiös art. Han är
hemmastadd i det stora patos. Om han hade ett mera
musikaliskt sinne för språkets välljud och
mera geni i förhållande till orden skulle han
vara sublim.
Han kommer nästan upp till det sublima
i diktcykeln "Hotellet", som inleder hans nya
bok. Det är en på många sätt stor och
beundransvärd dikt. I den har han velat uttrycka
den känsla av mänsklig samhörighet med
proletariatet i storstaden, som är den närande
699
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
