Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Henning Kehler: Brev från Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING KEHLER
JENS AUGUST SCHADE
Jens August Schade, som oförtrutet kallar
sig själv "den lyse Schade", är en lyriker,
som arbetar med betydligt mera överraskande
effekter än Poul P. M. Pedersen. Han har
geni -— men inte någonting att ha det i. Han
saknar tradition, eller åtminstone respekt för
traditionen. Han är ohyggligt inbilsk och
anser, att allt vad Schade gör är bra gjort.
Det är det inte. En del, ja, det mesta, är
riktigt dåligt gjort. Men han är någonting, som
är ännu värre än inbilsk, han är kokett. Han
placerar Schade överallt, där man minst
önskar träffa på honom — se följande prov:
disse Vers som er en Maanes Sang,
mens dens Straale rørte Træets Blade,
og udklimprede den lyse Klang
som der altid er i Vers af Schade.
När sådant inträffar ofta, får man lust att
gå ut på landsvägen och slå ihjäl Schade. Men
det skulle vara en förlust. För han har ju geni.
Men även andra förbehåll finnas. Som
erotiker är Schade patologisk. Man skulle kunna
plocka in honom direkt i ett verk av
Krafft-Ebing eller någon annan tråkig tysk
sexual-forskare. Läsaren bedes ursäkta, att inga
exempel anföras. Det vore bättre, om alla
exemplen på förhand kunde rivas ut ur
Schades böcker.
Men han har ju geni. Han gör språkfel,
som förstöra rytm och reson och inte skulle
tolereras hos en gymnasist. Men vissa saker
ser han på ett förunderligt nytt och strålande
sätt, och de känslor, som synen och
upplevelsen framkalla hos honom, uttrycker han på
ett så vackert sätt, att man helt och hållet
tar avstånd från Jatgeir Skjalds yttrande i
"Kongsenmerne" — att odiktade kväden alltid
äro de vackraste! Schades bästa kväden äro
lika vackra som odiktade kväden. I själva
verket ligga de alldeles på gränsen dit. De
äro så nyfödda, att man ännu inte vet, om de
leva. Och man törs inte slå till dem, av
fruktan för att de skola dö under den omilda
behandlingen.
Ingenting skulle vara lättare än att citera
en dikt av Schade, som kom alla människor
att säga: "Men han är ju förfärlig! Vad kan
folk se hos honom?" Men jag anför i stället
en dikt, "Paa en Café i Assens", som står
i Schades i år utkomna diktsamling
"Kærlig-hed og Kildevand":
I Assens var der vaadt og tomt og koldt og som et
Stykke Sæbe,
der glider ud af Haanden, naar man trykker — steg
den gyldne Maane
spejlblank op af Havet — se derude, rund og
fristende
som om den blinkede til mig alene laa dens Kugle
sølv-glitrende paa Vandet, svævende, som Kristus paa
de vaade Bølger —
698
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
