Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Recensioner - Margit Abenius: Sång för reskamrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES EDFELT: I denna natt. Illustratör: Bertil Bull-Hedlund.
Bonniers. 4: 50.
Recension av MARGIT ABENIUS
SÅNG
FÖR RESKAMRATER
Men allt som tiden lider
blir den egna sorgen stum
och dikten obenägen
att giva den ord och rum ...
Med de raderna i sin melodiska dikt
"Förklaring" ger Bertil Malmberg klaven till
själva stämningskaraktären hos den sorg som
mörkt färgar hans tidsdikter: det är en dikt
där det egna personliga i sorgen är stumt,
en hård, ödslig, öde sorg men också stor.
Johannes Edfelt torde i fråga om sin
inställning till tiden ha vissa beröringspunkter med
Bertil Malmberg, fast ingen likhet existerar
i fråga om det konstnärliga. Hos båda finns
en lidelsefull kontakt med tidén. I bådas
lyrik är det sorgen som är flöde och våg.
Men i Johannes Edfelts bästa dikter talar och
lever den egna sorgen: bitter splittring, tyngd
ande, själens vånda och kramp. Därför blir
horisonten, rymden och dikten trängre, men
själva den individuella stämman mer
mänskligt närljudande. Och ut ifrån den levande
egna sorgen som kärna vidgas ringen att
omfatta reskamraters identiska eller besläktade
öden: beträngda individer och idéer, de
foster-landslösa, de trötta, les misérables. I den dikt
som inleder hans nya bok ("I denna natt")
ser skalden sin tidsmiljö som en ödslig
nattlokal, och i den disharmoniskt vinande
orkestern sköter han pianostämman: som ett lydigt
och motsträvigt instrument uppfångar han den
konvulsiviska orkesterns motiv av fasa och
spasm. Dock, den spelandes egen roll är här
av ett viktigt och ledande slag: Johannes
Edfelts styrka och verkliga egenart som skald
är att ge helhetstonen åt enstaka dikter eller
större diktcyklar, slå an den och genomföra
den. segerrikt, mot eller genom de fräna
motiven, tvinga den att ljuda bakom de
skärvhårda orden. Den musikaliska egenarten
räddar ibland strofer, där man kan anmärka
på detaljer, där det är något ansträngt,
splittrat i ordvalets överdrivna pregnans. Det är
en utpräglat vacker ton, av sorg eller mild
melankoli eller hög känsla, som likt ett
starkt, uthålligt, glänsande legato sjunger
igenom det hela.
Cykeln "Purgatorium" som inleder
samlingen är en bekännelsedikt av resning och
betydelse; den publicerades förra året och
gjorde i den beklämmande aktuella
situationen intryck — en befrielsesång mot yttre
och inre tyngd. Anslaget är direkt och
klangfullt, ger det för Edfelt karakteristiska, höga
känsloläget; med bistra, drabbande rytmer
46. — B. L. M. 1936.
.X
709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
