Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Recensioner - Margit Abenius: Sång för reskamrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
JOHANNES EDFELT
präglas in ett tidslandskap av armod och
förödelse, där världsvindens stålsång är
vinande karg och de individuella livsödena
ångestfullt beträngda: "Hand i hår och kniv
på strupe — herre, mörk är vägen. Törs man
be om ljus?" — och ur kvalmet och tyngden
stiger den sköna önskningens strof:
Ögon, som jag mött i vakendrömmar,
trötta ögon, ögon utan glans
— frid åt dessa, glasklar frid som strömmar
ur en brunn i riket Ingenstans.
Övervunnen och besegrad sjunker känslan
in mot livet och mot ursprungets mörker, ty:
"Enbart ondska har du inte menat, Genius,
som födde oss med smärta" . .. för att till sist
höja sig, stilla, enkelt, äkta, i en invokation
av elden:
Tänd mig, håll mig brinnande i anden,
Orfeus, Orfeus, hägna mina år!
Samma känsla som nådde ett underbart
uttryck i "Högmässas" kärlekslyrik fortsätter
här att tona som minne, särskilt i cyklarna
"Legend" och "Monument". Denna intimt
personliga lyrik har sin särart i en
vördnadskänsla mot den givande — eller mot livet
självt — och förundran inför det "milda
mysteriet": de religiösa bilder och titlar som
tidigare hos författaren har fått tjäna den
sårade idealitetens blasfemiska syften blir i
kärlekslyriken genom sin glans de enda
adekvata. En höjdpunkt i Edfelts produktion är
"Äreminne", till innehåll och form djup —
i ordets väsentliga bemärkelse. Man kan
också nämna "Avsked":
Jag hörde i en gryning
ditt hjärtas tunga slag.
Det var som havets dyning,
som havets dova dyning
en februaridag.
Så se mig då en sista
minut i den provins,
där alla skrankor brista,
där mänskoskrankor brista
och galler inte finns.
Låt inte hat och lystnad
befläcka vårt farväl
Det finns en zon av tystnad,
av evighetens tystnad,
där mötas vi, o själ.
Avdelningen "Horisont" innehållër
växlande dikter av reflexionskaraktär, som
återger en vacklan mellan aktivitet och passivitet.
Författaren ställer sig i den andliga striden
på de beträngda idéernas sida, ansluter sig
till försvararna av sj älens kastell. Det är något
monotona, rytmiskt stelnade saker, med motiv
och uttryck som förefaller av författaren redan
förbrukade (till exempel "Intermezzo"). I
denna avdelning finner man emellertid några
av samlingens enligt anmälarens mening
710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
