Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Recensioner - Georg Svensson: En militärroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ning är sysselsatt. Den uträttar för officerare
och regementen vad Hugo Swensons också
prisbelönta "Paul Hoffman" i fjol gjorde för
lärare och läroverk. Även om den inte är
fullt så instruktiv i det rent yrkestekniska
som sin föregångare så är den i gengäld
överlägsen i fråga om konstnärliga och
mänskliga kvaliteter.
"Blå dragonerna" måste rubriceras som en
romantisk bok. Den är i tiden förlagd till
det romantiska nittiotalet, i rummet till en
lätt igenkännlig norrländsk kuststad, som
inte ser mycket ut för världen men som får
sin glans av hamnens exotiskt doftande
segelfartyg och av världens nordligaste
kavalleriregemente, de "blå dragonerna". En klunga
eleganta kavalleriofficerare, hopförda från
olika håll av riket till denna vid förra seklets
slut tämligen gudsförgätna avkrok (staden
hade ej ens egen järnvägsstation) får lätt för
fantasin ett mytiskt, heroiskt skimmer
omkring sig: en liten olymp mitt i vildmarken.
Författaren har också givit sin fantasi fria
tyglar vid tecknandet av det ärorika
regementets senare hävder. Han går mycket litet
in på de mera prosaiska sidorna av
regementets tillvaro, idealiserar den visserligen alis
inte men uppsöker de av betydelse och
stämning mättade ögonblicken. Det är en tillvaro
av höga berg och djupa dalar, leende, vild
eller dyster som landskapet och klimatet.
Den i verkligheten säkerligen förhärskande
halvslöa monotoniteten få vi inte veta mycket
om. Möjligen skulle man kunna anmärka på
att författaren dramatiserat sin skildring väl
kraftigt med uppskakande händelser; under
det år som förrinner inträffar inom en liten
krets inte mindre än fyra dödsfall, därav tre
våldsamma, och dessutom är hjälten utsatt
för två allvarliga olycksfall, det ena i
samband med en förödande eldsvåda. Det blir
kanske litet för mycket av det onda men det
går ihop med den heroiska stilen, den episka
fläkten, som författaren eftersträvat. Den lilla
prudentliga kåkstaden Bjurå är minsann inte
så nykter och obetydlig som den ser ut; det
är inte bara genom fullriggarnas trader utan
genom blodiga människoöden som den
knytes samman med fjärran, farliga länder, med
Grekland, Sahara och Kuba.
Med bokens titel anger Curt Berg att hans
roman skall handla om ett regemente och
icke om enstaka människoliv. De första
hundra sidorna äro också helt ägnade åt
miljöbeskrivning. Vi få följa officerarna i
helg och socken, i tjänst och på fritid,
utforska umgängeslivets invecklade etikett och
skålandets ritual, veta om deras tidsfördriv,
intressen och diskussionsämnen. Det är
mycket upplysande och småtrevligt, gjort
med ironi och förälskelse, men det fängslar
ej helt. Man saknar måleriskt liv och
människor och ting, som man kan ta på. Man
lyckas inte hålla de olika officerarna isär,
inser blott att den unge löjtnanten Wolmar
von Schenk är utsedd till en huvudroll. Med
införandet av Claire, bokens enda kvinnliga
gestalt i handlingen blir det genast en bättre
bok. Inte så att Claire skulle vara särskilt
mästerligt tecknad, hon är rätt vag i
konturerna, men hädanefter blir miljöskildringen
underordnad ett psykologiskt förlopp: den
— man höll på att säga tidstypiskt olyckliga
— kärlekshistoria som utvecklar sig mellan
Wolmar och hans svägerska. Läsarens intresse
blir levande, och eljest betydelselösa och i
och för sig tämligen likgiltiga förlopp få
mening. Kärleken ger den tredje dimension,
som plötsligt ger djup och relief åt tavlorna.
Från och med det utmärkta kapitel, i vilket
Claire själva den förtrollade
midsommarnatten kommer inåkande i Bjurå läser man
boken med deltagande och spänning. Vid
handskandet med mänskliga konflikter
framträda också hos författaren nya,
sympati-väckande drag: en varsam ömhet, ett fint
vemod bakom ett manligt allvar. Det är mera
sällan visavi moderna romaner, som man
får orden taktfullhet och nobless i pennan.
Curt Berg utvecklar i rikt mått dessa
egenskaper i sin roman, och han har gjort det
regemente han haft i tankarna heder.
Det borde kanske också sägas något mer
om hur boken är skriven. Den består av
sinsemellan rätt fristående kapitel kring en
episod, utformade med novellistisk skicklighet
och driven, kultiverad stil. Är det något av
dessa kapitel, som kunde ha varit borta så är
det det, vari skildras hur en förmögen
norrlandspojke låtit inreda en hederlig gammal
bondgård till ett orientaliskt harem med
riktiga, ehuru uppnästa och blåögda haremsda-
47. — B. L. M. 1936.
X
725
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
