Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Recensioner - Artur Lundkvist: Prisbelönta folkromaner - Georg Svensson: En militärroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
henne varit så strävsamt och hårt men ändock
ägt något av inre rikedom och mening.
Sally Salminen har uppenbarligen haft ett
vackert förråd av barndomsintryck att bygga
upp sin berättelse kring. Hon har sinne för
äktheten hos människor och det sanna
värdet av deras gärningar; lion står på folkets
sida, hon talar för de djupa leden och låter
Katrina i sin krafts dagar sträva att komma
till rätta med några av de fjättrande myter
som blivit dem pålagda. Konst har det
knappast blivit, men man vill gärna kalla hennes
berättelse en god folkbok.
Albin Widéns berättelse får väl tänkas
förlagd ett par hundra år tillbaka i tiden: det är
en mustig krönika från en by vid gränsen
till storskogen, där gemensambruket ännu
råder och fogden kallar folket samman till
årstidernas halvt rituella gärningar, sådd och
skörd, fiske och jakt. Arbetshjonen står på
isen och tröskar med slaga; kvinnorna dansar
kring det jäsande julölet; en ung kvinna som
förirrat sig dit från en annan trakt blir
bemött som ett skogsrå; mannen som blir
dråpare under ett envig flyr upp i skogen men
kommer tillbaka utan att ha fått förlikning
och blir halshuggen på galgbacken;
ynglingarna ligger på tro och loven hos flickorna
i sommarstugorna; byfolket drar ut på
gök-otta i röda kläder; ungdomen åker omkring
med släde på fettisdagen och sjunger för
stora rovor och långt lin; en trupp soldater
kommer och våldgästar byn mitt under
nödvintern ; pesten drar över landet och den unge
fogden räddar byn genom att ställa ut vakter
som håller alla besökande därifrån.
Ingenting av detta är framfört i tablåform,
utan gestaltat i blodfulla scener, i händelser
som livslevande människor är upphov till.
Spelet mellan individualismen och
allmänandan, mellan de enskilda intressena och den
kollektiva, traditionspräglade disciplinen i
bysamhället är sinnrikt åskådliggjort och
bildar rentav själva kärnan i berättelsens
förlopp. Huvudpersonen, den oäkta pojken som
blir mäktig bonde och byfogde, har en
klyv-nad redan i sitt ursprung och kan se sakerna
från andra synvinklar än de övriga byborna.
Han förmår utnyttja sprängstoffet i sina egna
önskningar samtidigt som han arbetar för
det allmänna bästa. Föregångarens och den
mera komplicerade människans motsättning
till de andra får sin tragiska tillspetsning
när han drivs i sjön och stenas av byfolket,
därför att han vill leda dem in i något nytt
och främmande: ägoskifte.
Skildringen förefaller väldokumenterad i
alla detaljer, men dessbättre har kunskapen
helt smält in i den konstnärliga
återupp-levelsen. Det har blivit djärva ordmålningar
som både luktar och smakar. Själva det
folkliga sinnelaget, sådant man ännu kan
spåra det i gamla bygder, med dess
motsättningar av högtidlighet och våldsam, grotesk
lössläppthet, av kristen yta och hednisk
ur-grund, finns med överallt men tar sig allra
praktfullast uttryck i dialogerna. Genom
boken går nog också en underton av längtan
till det hela och starka livet inom fasta
verklighetsformer, kanske till dels en saknad efter
något som varit ("Hem vill jag åter rida").
Man kan betrakta Widéns bok som ett lyckat
och fullt legitimt uttryck för den
vildmarksromantik han i sitt tidigare författarskap lär
ha skattat åt. Artur Lundkvist
En militärroman
CURT BERG: Blå dragonerna. Bonniers.
8: 50.
Att Curt Berg kunde skriva visste väl de
flesta förut, eftersom han i flera år varit
musikkritiker i en stor daglig tidning. Att
han därjämte ägde en grundlig erfarenhet av
det militära — vilket även det framgår ay
hans prisbelönta debutroman — var väl
däremot en överraskning för många. Den
charm-fulla kombinationen av militär och författare
eller konstnär, som på 1800-talet var så
vanlig, är numera en så stor sällsynthet, att man
nästan kan säga att dessa yrken äro
varandras antipoder. Desto större skäl att
uppskatta att Curt Berg kunnat smälta samman
artistiskt handlag och militär sakkunskap i en
roman, som, trots att den inte är helt modern
till tiden, utgör ett av de mest vägande
bidragen till den inventering av yrkesmiljöer,
varmed svensk skönlitteratur nu i stor utsträck-
724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
