Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
i uppläggningen. Många ska dock säkert finna
den förtjusande, även om ingen gärna kan
påstå att det är en stor eller betydande bok.
Den är i alla fall skriven av en stor författare
och mästaren visar sig i detaljarbetet: det är
en man som kan se och förnimma och
brodera fantasimönster kring tingen. Och boken
bär en stark prägel av förälskelse, även av
en viss förälskelsens naivitet. Han är förälskad
i Köpenhamn: i dess familjära gatuliv med
bara huvun och cykelglitter, dess
solskensblåst och vattenhorisonter och frodiga
utkantsogräs. Och han är förälskad i
köpenhamnskan, i denna Gudrun, hos vilken
stadsförfiningen ingått förening med den själländska
jordens fruktbarhet och sundets svalka; hon
är en inkarnation av nordisk kvinnlighet, full
av naturmystik, med den fasta kroppen höljd
som i en slöja av havsskum; hon bländar
männen med sin prakt, i vilken vardag och
evighet, verklighet och under förenas. Och
likväl är hon en vanlig dansk flicka i enkel
bomullsklänning, som anspråkslöst lever sitt
liv i den strävsamma borgerligheten: en liten
följetongsflicka och en diktares
kvinnoapo-teos. Kvinnodyrkaren Johannes V. Jensen har
gjort en lång omväg till sin hemstads kvinna
och uppehållit sig vid många främmande och
exotiska ställföreträderskor. När han nu ska
ägna henne sin tribut sker det en smula med
bortvänt ansikte.
Bakom Gudrun skymtar Johannes V.
Jensen själv med sin syn på vår värld. Han älskar
den alstrande kvinnan, men också männen
som skapar något, tankar eller teknik. Han
har kvar en del av sin gamla
drömamerika-nism. Han kan beskriva en bil lika sinnligt
levande som djuren i Zoologisk Have, sådana
den förälskat-moderliga Gudrun ser dem
under en söndagspromenad. Man får också
höra hans oförgripliga, lite åldrat manliga
meningar om många bagateller: kvinnorna
bör inte måla sina läppar och havregröt ska
inte sockras. Sådan är han, Johannes V.
Jensen, med stora drag och med petitesser. Trots
ett skymmande staffage har han inte heller
här helt tappat bort den mytens tråd som går
genom allt vad han skrivit. Myten heter här
Gudrun, köpenhamnskan med cykelpumpen
som en trollstav i sin hand.
Artur Lundkvist
En engelsk tragedi
ERNEST RAYMOND: Fräls oss ifrån ondo.
Översättning av Ragnar af Geijerstam.
Hökerbergs. 8: 75.
Denna roman har inte oriktigt blivit
nämnd som den engelska motsvarigheten till
Dreisers "En amerikansk tragedi". Den är
lika välstuderad, lika övertygande i sin
strävan att allsidigt belysa ett brott och infoga
det i dess yttre och inre sammanhang. Även
den realistiska tekniken erinrar om
föregångaren; Raymond har gjort mycket
skickligt bruk av den, men det medför ju likväl
ett handikap, i riktning av upprepning,
av-hängighet. Konstnärligt sett ter sig boken
onekligen ganska konventionell och den ska
aldrig komma att räknas till de litterära
milstolparna; den utgör ingen portal, utan kan
snarast liknas vid en av de massivare
stammarna i en allé. Ty vikt och substans äger
denna bok i rätt ovanlig grad.
Och även om man följt liknande
människoöden och förlopp förut gör man det gärna
på nytt under Raymonds säkra ledning. Han
är vuxen sin uppgift och vet ständigt vad
han talar om. Hans utkant av London med
de typiska medelklassvillorna, där ogräset
utrotas med arseniklösning i trädgårdarna,
är given i ali sin kvävande banalitet och
passar precis att ingå som determinerande
faktor i de händelser som nu inträffar där. Den
lille obetydlige, femtioårige collegeläraren
Pressett bor i en av villorna med sin sjukliga
hustru; hon äger möblerna i huset och en
viss förmögenhet efter sin förre man, två
omständigheter som hon aldrig låter falla i
glömska. Pressett har förälskat sig i en
urblekt lärarinna, som i hans ögon omgivs av
en underbar glans, och mött sitt livs
senkomna, omistliga lycka. Skygg och hemlig
strävar deras hungriga kärlek mot de
besvärliga omständigheterna, försöker blomma lite
i avlägsna parkhörn och på trista hotellrum.
Han är på väg att förlora henne och det är
mer än han kan uthärda. Så sker det
ofrånkomligt, nästan automatiskt, att han hjälper
hustrun att dö genom att blanda arsenik i
hennes dryck.
Livet håller på att ljusna för läraren
Pressett; men han är oförsiktig och blir sedd till-
732
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
