- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
735

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Recensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

stämningar bland franska arbetare
kompletterar rätt väl Montherlants analys av
degenererad fransk aristokrati. Chamson bevarar
ännu ett hopp, men båda böckerna är
präglade av den ångest, som i dessa dagar som
ett tungt moln vilar över Frankrike. Och som
trycker också oss alla som älskar
fransmännen och fasar för det kommande franska
inbördeskriget. Sven Stolpe

Urskogen

FERREIRA de CASTRO: Urskog.
Översättning av Astrid Davidson. Gebers. 5: 75.

Ferreira de Castro anses för närvarande
vara en av Portugals största författare, och
han lär ha ernått en viss europeisk ryktbarhet
främst genom sin nu till svenska översatta
roman. Dess huvudperson är en ung bildad
portugis, som efter deltagande i ett misslyckat
monarkistiskt kuppförsök flyr till Brasilien
och av omständigheterna tvingas ta arbete som
kautschuksamlare vid Rio Madeira i övre
Amazonas, mitt inne i jordens väldigaste
urskogsområde. Där tillbringar han några
hemska år, som fullständigt vänder upp och
ned på hans världsbild, förvandlar honom
från klassmänniska till medmänniska. — De
Castro har själv upplevt miljön, han
framlevde sina ynglingaår vid en sådan
kautschukstation.

Hans patos är framför allt att ägna en
hyllning åt alla de namnlösa arbetare, som
framsläpa sitt eländiga liv som urskogens och
stationsföreståndarnas fångar, i faktiskt slaveri,
bundna för livet genom ett utspekulerat
skuldsättningssystem och plågade av ett omänskligt
klimat. De namngivna personer som rör sig
i romanen blir knappast mer än typer, inte
ens hjälten blir riktigt individuellt levande för
läsaren. Det är den anonyme arbetaren som
blir huvudpersonen, människan i kamp mot
den fientliga naturen.

Och denna natur, jordens största och
hemlighetsfullaste vildmark, omätliga vidder av
majestätisk urskog, genomfluten av lika
majestätiska floder, skildras på ett sätt som gör ett
ganska mäktigt intryck. En bedövande,
enformig mångfald. "Denna värld av barbarisk

prakt, gift och fasa —–som förnekade

ali individualitet, ägde blott ett enda
uttryck — störtade sig över sig själv,
uppslukade sig själv i dovt, evigt raseri–-

evigt samma grönska, som tyngde och kvävde
genom sin oförstörbarhet och sitt överflöd

—–som utifrån sedd förde tanken på

ett fritt liv i en jungfrulig värld, ännu orörd
av mänsklig strävan, men som inifrån sedd
gjorde en till slav och väckte dödslängtan."

Här har de Castro satt in ali sin språkkonst
och lyckats. Hans bok är ingen god roman,
men den är en god och suggestiv
miljöskildring. Sven Barthel

Kulturhistoria

PER VILHELM ENSTRÖM: Mitt i Sverige.

Norstedts. 5: 50.

Per Vilhelm Enström har tidigare använt
diktens form för sina skildringar av forna
tiders Jämtland. Men i år har han avstått
från fabulerad utsmyckning. Urkundernas
egna ord tala i hans nya bok, som kallats
"Mitt i Sverige", sitt kärva språk med ofta
kusligt hård verklighetsaccent. Den lärde
(och självlärde) författaren för oss fram till
de källor, där han skaffat sig det faktiska
underlaget till sina allmogeberättelser. Det är
kyrk- och domböckernas sakligt lakoniska
uppgifter, som begagnats, och de ge ingen
romantiskt uppbygglig bild av fornstora dar
— här perioden 1647—1811. Det beror på
flera omständigheter: dels berör
domböckerna skuggsidorna av det mänskliga
livet, dels tillhörde de jämtlänningar, som
ställdes inför Pontius Pilatus, vanligen inte
Guds bästa barn. Lumpenhet och gemenhet
skela ofta med lömska ögon från de
anklagades bänk i tingssalarna — ett märkligt
undantag utgör häxan stor-Märet från Lillherrdal, en
vacker och gripande gestalt, som blev offer i
en hemsk och avskyvärd process på
1660-talet. Och vidskepelsen i domarsätet
avkunnar ibland domar, som förefalla eftervärlden
upprörande. De klarögda hjältarna med rent
och ädelt uppsåt får man söka i andra
urkunder.

Den historiske romanförfattaren bygger

735

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0747.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free