- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
749

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Ragnar Josephson: Fri vandring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRI VANDRING

något livsdugligt och stort. Det är de
männen, vi skulle vilja få fatt på.

Thomas Thorild talar just om dessa män,
ja, endast om dem, när han talar om
nationaliteten. Fosterlandet är för honom icke
främst land, nation, folk, men något annat och
för honom högre. Han säger sålunda: "Detta
ord fädernesland betyder ej den kalla
jordgrund, på vilken vi trampa, dessa berg och
dälder, varest fånar och trälar likaså gärna
kunde dväljas; utan det betyder allt vad som
ibland oss är gott och stort, alla redlige och
ädle, med vilka vi andas samma luft och njuta
samma lagar, med ett ord alla de, som dela
med oss liv, dygd och lycksalighet." Man kan
väl inte ge Thorild odelat rätt. Ty gå trälar
på den kalla marken, då är det de redlige
männens sak att befria dem och ge dem del
av denna mark, som kallas fosterland. Och
själva denna mark med dess folk bildar dock
nationalkänslans botten. Jonas Love Almquist
har liksom rättat till Thorild, då han säger att
"’nationlighet kan kännas djupt: det är ett
odödligt sinnelag hos dem som har det: svensk
natur, med folk, sjöar, berg och skogar, står
då för ens håg i sin egna och rätta färg. — Det
har huvudsakligen sitt hem i känslan."

Men ändå träffar Thorild djupt med sina
ord. De tala om att i själva verket är det hos
de bästa i ett land, man skall söka
nationaliteten. Den anda, som besjälar dem, den andan
är själva fosterlandet. Visserligen blir valet
av dem, som man vill kalla bäst, godtyckligt
för envar. Men ändå finns det några män, som
liksom på sina händer burit nationens hjärta.
Vi vandra fritt kring till olika platser för att
uppsöka dem.

*



Vi bege oss till slutet av förra seklet, till
världsstaden, till vetenskapernas kosmopolis.
Vi besöka ett laboratorium i Paris. En ensam
man står böjd över retorter och provrör, och

på bokhyllorna ligga dossiéer med hans
uppfinningar och patent. Det är dynamit och
krut, projektiler, bomber och krigsraketer. En
världsindustri av förstörelsemedel utgår från
hans uppfinnarverkstad och hans fabriker.
Han vet, att vetenskapen är utan nåd och nära
nog utan gräns. Han vet, att den även honom
förutan inte går att hejda. Människan har
tekniken i sitt våld och den har människan
i sitt. Han ser för sin inre syn de krafter
lös-släppta, som än ligga slumrande i hans patent.
Han vet, att de kunna bli till civilisationens
förintelse. Och han mumlar, väl utan att fullt
våga tro på det själv:

— Mina fabriker skola göra slut på kriget.
Den dag då två armékårer på en sekund kunna
förinta varandra, skola alla civiliserade
nationer rygga tillbaka för ett krig.

Ingen ger en så gripande bild över den
moderna människans tragedi som Alfred
Nobel. Hans tekniska geni rustar en värld
med mordvapen, men hans ensamma hjärta
drömmer om freden. Ju grymmare han
utspekulerar sina förstörelsemedel, desto
begärligare bli de, desto rikligare flödar staternas
guld till honom. Det var detta världens guld
han ville skänka tillbaka till världens
försoning, hans testamente är människans
bönfallande vädjan till sig själv om
barmhärtighet.

Nobel var svensk ingenjör och poet,
verklighetsmänniska och fantast. Han talade ofta
om Nifelhems andar, som besökte honom;
han hörde till det kärva och tysta släktet, en
eremit och självplågare; han bar sin
kunga-ring dold under vardagskappan ooh sin frusna
längtan djupt i bröstet. Han längtade och han
trodde.

Han trodde på den sociala rättvisans
samhälle. Han var socialdemokrat i den meningen,
att han ansåg att stora förmögenheter, även
hans egen, skulle tillhöra det allmänna. Men
han höll med oerhörd intensitet på individens

749

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0761.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free