Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Eva Berg: Fånge över gården. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVA BERG
darrande hand mellan sina varma mjuka och
såg på hennes klänningsurringning. Hans blick
nådde aldrig högre än till hennes hals, och
han log ett milt leende och strök det lena
hakskägget.
— Nu ska lilla Svea gå till sängs, sade han
omtänksamt. Unga flickor bör gå och lägga
sig tidigt.
Så snart han gått vände hon på soffan där
han suttit och klädde av sig. Från kammaren
hördes inom kort mumlande böner som
efterträddes av jämna snarkningar. På
lördagskvällarna låg Svea länge vaken och fortsatte
sina tankar. Det var oro i huset, och man
måste ligga och lyssna till mycket. De som
hade sällskap kommo till slut hem från
konditoribesök och danstillställningar och togo
farväl av varandra på gatan eller i förstun.
Det hördes många ljud som hindrade sömnen
från att komma.
På detta sätt: hade veckor och månader
förflutit och allt var likadant. Svea arbetade på
modeateljén om dagarna, diskade och spelade
litet orgel om kvällarna. Ibland blev faster
dålig och behövde vård. Det var visst något åt
magen, kanske hon inte tålde kaffet. En dag
mitt i julbrådskan blev det värre, och doktorn
måste tillkallas. Det var alltid ett avbrott,
doktorn var ung och hurtig, och han ville absolut
skicka i väg faster till sjukhuset genast. Det
var blindtarmen, förklarade han allvarligt,
men faster slog ifrån sig med båda händerna.
— Inte i dag, protesterade hon. Det är väl
inte nödvändigt just i dag? Kan vi inte lika
gärna dröja över söndagen?
Men det gick inte alis. Fröken Andersson
måste i väg ögonblickligen, det var inte vidare
med den saken. Och så skedde det att faster
for i väg till sjukhus på lördagsmiddagen,
och Svea blev ensam i den lilla våningen
under flera veckor.
När faster kom tillbaka var hon så klen
och nervös att hon inte tänkte på annat än
sin hälsa en lång tid. Det dröjde månader
innan hon blev så pass kry att hon kunde
springa i de branta trapporna och sköta
uppköpen som förr. Svea fick överta ansvaret för
allt dylikt, men faster var inte vidare nöjd
med arrangemanget. Ofta klagade hon över
att hon blev lämnad ensam och att Svea
dröjde alldeles för länge ute. Det var väl inte
nödvändigt att vara borta hela kvällarna, och
det där flängandet på gatorna i flera timmar
var för övrigt inte alis fint och passande.
Så inföll den dag i maj då den hemska
sanningen kom i dagen. Faster blev med ens
frisk och vital av slaget, och det följde en
upprörd tid av resultatslösa korsförhör,
tårefloder, jämmer och förebråelser, och till slut
vaknade planen att Svea skulle låtsas vara
på landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
