Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Henning Kehler: Dansk roman 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING KEHLER
JOHANNES V. JENSEN
spel, noveller, dikter, operatexter och
memoarer. Det hittills sista opuset i raden är mycket
mera talangfullt än det första. Einar
Christiansen har skrivit mera betydande verk, men
konstnärligt kan ingen nedgång förmärkas
i "Saltvandspræsten".
Det är biskopen och skalden Anders
Christen-søn Arreboes historia, som Einar Christiansen
har tagit sig för att berätta. Arreboe var
biskop i Trondheim, men den levnadslustige
och övermodige prelaten gjorde sig skyldig
till en del oförsiktigheter, som folks
hämndlystnad och skvallersjuka kunde använda emot
honom. Han miste sitt ämbete och bosatte sig
i Vordingborg, där han ägnade sig åt sin
diktning. Hans översättningar av Davids psalmer
och i synnerhet hans stora dikt om skapelsen
säkrade honom ställningen som sin tids störste
diktare. Arreboe var för senare hälften av sex-
tonde århundradet ungefär vad Oehlenschläger
var för första hälften av det nittonde.
Einar Christiansen har valt att komponera
ihop Arreboes roman med en annan, som är
mindre historiskt fastslagen. På Arreboes tid
fanns det en präst, som gav ett barn nöddop
i havsvatten och sedan nekade att döpa om det
i kyrkan. Därför fick han öknamnet
"saltvattensprästen". Han dristade sig också att ge
nattvarden åt en kapellan, som av sin egen
präst förmenats altarets sakrament. På grund
härav miste han sitt ämbete. Det var Arreboes
namn som stod under den skrivelse, som
beseglade hans fall. Sedan sjönk
"saltvattensprästen" djupt ned i elände, men Arreboe
hjälpte honom att resa sig igen, och då Arreboe
sj älv föll, svek "saltvattensprästen" honom inte.
Einar Christiansen låter "saltvattensprästen"
berätta sin egen och Arreboes historia.
Berättelsen har ett lätt arkaiserande språk. Den lilla
romanen har många goda egenskaper, bland
andra att den inte är större. Det är ett
skickligt, med god smak gjort arbete. Om
författaren vore trettio år, skulle man säga, att den
var högst lovande. Men det går ju inte för
sig. Men den är ofrånkomligen talangfull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
