Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner - Holger Ahlenius: Släktkrönika och tonårspsykologi - Sven Barthel: Uppgörelse med naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
kretsen av kusiner göres delaktig. Men
idyllen djupnar till allvar, då Aimées själ går
i stycken under de splittrade känslornas och
den arrangerade förlovningens tryck, för att
förklinga i det pompösa bröllopets, den
officiella lögnens, skärande disharmoni. Det
är inte den enda familjefesten i boken. Där
är det bröllop överste Lagercronas hålla för
sin trotjänarinna, varvid de svartklädda,
högtidligt uppsträckta metodisterna blanda sig
med det högförnäma herrskapet, och där är
Sebastian von Lagercronas förlovning med
garvardottern, då hans högfärdiga, anstolta
moder måste hålla till godo med den plumpa
och bullrande småborgerliga gästfriheten —
två små mästerstycken av ironisk
kontraste-ringskonst, utförda med hela den skarpa
blick för det löjliga, som ett kvinnoöga är
mäktigt.
Men därmed äro vi för länge sedan
tillbaka i Ramstaden med Viveka von
Lager-crona, hennes föräldrar och syskon, som
läsaren i det föregående gång på gång varit nära
att tappa bort. Den fattiga officersfamiljens
vardagstillvaro upprullas åter, sådan vi lärt
känna den redan i föregående del, och till
själva familjebilden läggas inga nya drag.
Avbrotten i småstadslivets enahanda
markeras av familjeangelägenheterna, bröllop och
förlovningar, Douglas’, drömmarens och
naturälskarens, studentexamen, nervositeten
före och den vilda glädjen efter, hans
misslyckande på officersbanan, som han givit sig
in på för att göra fadern till viljes, samt.
som slutvinjett till denna volym, överstens
avskedstagande från regementet vid uppnådd
pensionsålder. Däromkring röra sig
provinsstadens komparser, skolpojkar och
skolflickor, officerare och deras fruar, i
välregis-serat men inte särskilt livfullt växelspel.
Mitt uppe i och likväl fjärran från allt
detta, i en egen värld av syner och drömmar
framlever den lilla Viveka sitt liv. I bitter
avsaknad av moderns ömhet och stöd
upplever hon det smärtsamma vaknandet till
kvinna. Ingen hjälper detta djupt ensamma
barn att förstå sin egen i förvandling stadda
kropp eller sitt eget väsen i dess skiftning
mellan religiösa funderingar, melankoliska
dödsfantasier och plötsliga återfall i barnslig
ysterhet, medan släktlivets gåtor allt oftare
göra sig påminda och pocka på svar. Redan
det elvaåriga flickhjärtat har på Igelfors
upplevt sitt första oskyldiga svärmeri för
den vackra kusinen Donald Macdougall, i
vars ådror det blåa adelsblodet blandats med
det semitiska. Ett par år senare, då Viveka
med sin mor är på tillfälligt besök i
Uppsala, träder den älskade henne helt oväntat
till mötes ur dunklet mellan träden, såsom
han redan gjort det i hennes drömmar. Där
på kyrkogården, vid gravstenen över den
store skald, vars barnbarnsbarn de båda äro.
snuddar den första kärlekens fjärilsvinge vid
Vivekas panna — en innebördsmättad scen,
som i sig uppsamlar både aristokratisk
familjetradition, kärleksliv och
blodblandning och därför kan tjäna som en symbol för
Agnes von Krusenstjernas hela diktning. Men
om könets makt är tonåringen ännu lyckligt
okunnig. Den smyglästa cigarrbodsromanen
ger den första rysningsfyllda aningen och
anblicken av Donalds handgripliga
uppvaktning av den vackra, skamlösa fru Fromling
blir den obarmhärtiga kunskapsblixten.
Strålglansen av Sebastians och hans fästmös
kärlekslycka påskyndar den slutliga mognaden till
ung kärleksträngtande kvinna.
Det finns i denna omfångsrika roman en
del bråte, som nog med fördel kunnat vara
borta. Huvudsaken är dock, att Viveka von
Lagercronas inre livsström i sin dunkla
upprinnelse och sitt ännu underjordiska brus
inregistrerats av författarinnans alltid lika
känsliga slagruta. I genial inlevelse i och
tolkning av kvinnligt känsloliv i dess finaste
och hemligaste förtoningar har Agnes von
Krusenstjerna alltjämt ingen jämlike i svensk
diktning. Därom lämnar behandlingen av det
centrala motivet i denna volym ett nytt och
övertygande besked. Nu hoppas vi, att hon
i nästa del skall låta detta strömdrag välla
fram med tillräcklig styrka att spola bort
alla skymmande oväsentligheter.
Holger Ahlenius
Uppgörelse med naturen
SIGFRID SIWERTZ: Jorden min hobby.
Bonniers. 9: 50.
Sigfrid Siwertz nya bok är intressant. Ytligt
sett är det en samling reseminnen, men faktiskt
800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
