Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Jarl Hemmers nya dikter
JARL HEMMER: Nordan. Bonniers. 5:50.
I den finlandssvenska litteraturen är Jarl
Hemmer den främsta exponenten för det
blonda nordiska sångarlynne, som sällan har
lång väg till källan. Hans typ är helt och
hållet den spontane, reservationslöse lyrikerns.
Någon gång vill det till och med synas, som
om han hade svårt att säga nej, då det kanske
kunde varit på sin plats att ställa sig
avvaktande till aldrig nödbedda sånggudinnor.
Därmed är endast sagt, att hans sång en och annan
gång kan ge intrycket av att vara alltför lätt
undfången och bekymmerslöst koncipierad, ej
att den direkt skulle vara tillkommen invita
Minerva.
Jarl Hemmers nya diktsamling, "Nordan",
bär i hög grad sin upphovsmans lätt
igenkännliga signatur. Där finnas alla de karakteristika,
som man redan från hans första framträdande
förknippat med hans namn. Där möter oss än
en gång det graciösa anslag, den naturliga
melodik, som uppbär ett dikteriskt innehåll,
vilket ofta har filosofiskt perspektiv. Det
nordiska landskap, som poeten så hänfört och
innerligt frammanar i sin dikt, är i eminent
grad uttrycket för ett själstillstånd, där det
spänstigt och ljust virila elementet kanske mer
än tidigare är framträdande. Representativ för
denna sida av poetens konst är dikten
"Strömstaren", och däri i synnerhet sådana strofer
som dessa med deras för Hemmer så
karakteristiska symbolik:
Strömstare, viskas det ej att du varit en susande svala,
innan du ringades in av vinterns förlamande länk?
Frostig, förkrympt var din värld. Hur kan du ditt
öde betala
dock med en klingande skänk?
Broder, jag vet det för väl! Jag själv som en svala
har svingat
högt över skogar och hav och kyrkor med glimmande
kors,
ända tills vintern bröt in, den vinter som allt för
mig tvingat
hop till en frostpinad fors.
Fången jag är såsom du av det sugande djupets
hunger,
kastar mig nattblind ned i virvlarna, svarta och grå,
stiger ur mörkret igen, och — heliga under! — jag
sjunger,
sjunger mot solen ändå.
Det är som syn och symbolik en sådan dikt
utövar sin verkan, ej genom språklig
egendomlighet: där finns inte en rad, inte en bild
som inte skulle kunna tänkas vara utformad
i svensk lyrik under ett tidigare skede. Men
där finns "das geistige Band", den karaktär,
som helhet och enhet ger.
Som en ganska påkostande läsning måste
anmälaren för sin del beteckna de "Fyra
legender" — berättande dikter med övervägande
lapska motiv — som boken rymmer, och detta
omdöme är ej enbart baserat på den
monotoni, som ligger i den här använda
Kalevala-metern: dessa nordiska legender ha som episkt
stoff knappast den bärkraft, diktaren tänkt sig.
Bättre till sin rätt kommer poeten då i de
milda, osmyckade, av betagenhet och
tacksamhet genomlysta erotiska dikterna. De ha en
ljust vemodig viston, som är Hemmer egen.
De tidsdikter och kantater, som samlats i
avdelningen "Försvar och hymn", ha ingenting
av gängse festretorik. Där ljuder en mans
klangfulla stämma, harmsen och mörk, då den
sjunger om hur dyrt förvärvad kultur
äventyras eller tillspillogives, varm och ljus, då
den talar om människoandens landvinningar.
Johannes Edfelt
Förunderligt stort är ett
människoöde
OLLE HEDBERG: Jag är en prins av blodet.
Roman. Norstedts. 7: 50.
Då pojkarna Wistedt äro i tonåren skriva
de tillsammans på dramat "Baron de la Winks
ädelmod". Det är avfattat på uppstyltade,
omedvetet parodiska alexandriner, och
uppslaget har hämtats från Dickens’ "Två städer".
Även dramat utspelas under franska
revolutionen och handlar om hur ovannämnde ädling
offrar sig för prins Paul och i dennes ställe
bestiger schavotten:
Jag är Prins Paul! Jag är en Prins av Blodet.
Att trotsa döden själv jag saknar icke modet.–-
Hur en oskyldig barnlek blir till blodigt
allvar har Olle Hedberg virtuost uppvisat
redan i ett par tidigare romaner. Men det har
länge kunnat förefalla, som om hans fantas-
803
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
