Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Karin Boye har tidigare gjort en överlägset
klar analys av det estetiska problemet "tendens
och verkan". I "För lite" har samma problem
fått dramatisk, mänsklig gestaltning: det har en
central betydelse i Karin Boyes författarskap,
därför har hon här lyckats destillera fram det
till något så essentiellt. Harald Måhrman lever
sitt liv efter tendens, och verkan blir på alla
områden ett "för lite". Rösten talar kanske
ord, ord, men munvinklarna säger något annat
och viktigare. "Med hela sin erfarenhet som
konstnär skyggade Thea tillbaka från det
framtvingade, så fort det gällde de livsviktiga
och hemlighetsfulla skaparkrafterna, inte bara
i fråga om den konstnärliga ingivelsen, utan
också, ännu djupare och primitivare, i allt
som hörde kärleken till", heter det om Thea.
Karin Boye har med obönhörlig konsekvens
och djup insikt följt den fina livslinjen och
den hårda tendenslinjen hos den ömtåliga,
splittrade konstnärssjäl hon valt att skildra.
"För lite" är en kärlekens tragedi, en
konstnärskapets tragedi, en den särartade,
produktiva människans kanske inte alltför sällsynta
tragedi. Margit Abenius
Hammenhög redivivus
WALDEMAR HAMMENHÖG: Esthers och
Alberts äktenskap. Natur och Kultur.
6:—.
Hammenhög har inte varit till sin fördel i
sina sista två romaner, och några av hans
uppriktiga anhängare ha säkert i likhet med
anmälaren varit litet betänksamma för hans
vidare utveckling. Med årets roman
rehabiliterar han sig fullständigt. Den är i sin art
mästerlig och ingen annan svensk författare
skulle kunna göra den efter. Den är
oefterhärmligt hammenhögsk.
Den prisbelönta debutromanen "Esther och
Albert" har väl allmänt betraktats som
Ham-menhögs hittills bästa bok. Ännu sex år efteråt
står den tydlig och levande för en med sina
stockholmska gatubilder och småborgerliga
interiörer kring glasmästare Albert Hanssons
kärleksaffärer. Som vi minnas invecklades
Albert till en del genom egen förvållan och till
en del genom omständigheternas makt i ett
dubbelspel med två kvinnor, Esther som han
älskade och Betty som han förfört. Betty dog
när hon födde sitt barn och Esther lyckades
han endast genom styrkan i sin vilja och
kärlek rädda åt sig. Det var två luttrade
människor, fyllda av föresats att aldrig mera röra
i det förflutna, som förenade sina öden på
bokens sista sidor.
Men det förflutna låter sig inte utplånas,
det lär oss fortsättningen av Esthers och
Alberts levnadshistoria. Sju år ha gått sedan
sist och äktenskapet har varit lyckligt om
också inte precis snarvackert. Makarna ha
kommit in i den äktenskapliga trallen, dygnen
avlösa varandra oföränderligt lika med
strävsamt arbete på dagen och radio på
fritiden. Pojken Hans som är jämngammal med
äktenskapet får lejonparten av Esthers ömhet
och tycks utveckla sig till ett brådmoget,
bortskämt och klent barn, som öppet tar
parti för modern. Alberts tankar ha så allt
oftare kommit att gå till hans och Bettys
pojke, som är utackorderad nånstans i Närke
och som han endast bakom hustruns rygg
vågar stå i kontakt med. Det är synd om
pojken som lider av någon öronsjukdom och
kanske inte får den vård han skulle ha,
resonerar glasmästarn, och vore det inte också för
hans äkta son bättre om han finge sällskap i
hemmet av sin halvbror? Till slut vågar han
för hustrun framkasta projektet att ta sig an
sitt oäkta barn men stöter på våldsamt
motstånd. Hon hotar att gå ifrån honom hellre
än att utstå en sådan nesa. Förhållandet
mellan makarna förblir tjurigt och spänt trots
att saken inte vidare förs på tal. Schismen
gör blott att Albert allt envisare sysselsätter
sig med den utstötte och till slut hämtar han
honom i hemlighet till Stockholm, där pojken
har möjlighet att bli vårdad av en
öron-specialist. Därmed har lögnen åter kommit in
i Esthers och Alberts liv. För att dölja ett
bedrägeri måste Albert uppfinna ett annat och
så vidare tills hans från början endast
god-hjartade svek även för honom själv ter sig som
en systematisk svindel. Ju mera glasmästarn
planerar och ordnar för att finna en lösning
desto finare och obönhörligare spinner lögnen
in honom i sitt nät. Till slut är han maktlös,
saken har gått för långt och en full
bekännelse, som han längtar efter skulle kanske
806
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
