- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
820

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

TECKNING AV ADOLF HALLMAN
Ur "Litteratur i Maria Galante".

Ty tecknare är dock Hallman till syvende og
sidst, han må sedan bättre än de flesta
konstnärer kunna använda pennan även till att
skriva bokstäver med. Framför allt — jag har
sagt det förr, men det tål att upprepas —
han har ett ovanligt sinne för att illustrera
böcker så att teckningar och tryck harmoniera.
Det verkar aldrig som om Hallman först utfört
sina teckningar och så låtit tryckeriet efter
bästa förmåga klämma in dem i en bok, utan
som om teckningarna vore utförda direkt på
den redan tryckta bokens lediga utrymmen.
Hans uttrycksmedel förefaller inte att vara kol
eller tusch utan trycksvärta. Illustrationerna
äro tänkta uteslutande i svart och vitt och det

faller en aldrig in att det avbildade i
verkligheten haft något slags färg. Text och bild väga
precis mot varandra och sidutrymmet är
utnyttjat med högt uppdriven dekorativ känsla.
När Hallman började som bokillustratör var
det många som chockerades av hans
respektlöshet för marginaler och falsveck, nu njuter
man bara av dessa djärvheter som av en
konståkerskas förmåga att ta hela banan
i anspråk för sina cirklar och piruetter. Till
sin skolning är denna teckningskonst utpräglat
fransk — man kan omväxlande komma att
tänka på Juan Gris, Braque, Matisse och
Picasso •— men Hallman är icke förty en lika

självständig tecknare som någon av dessa.

*



Där du kära gestalter och syner minns
där står tomheten öde och kal
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal.

sjunger Fröding i "Strövtåg i hembygden".
Det kan inte hjälpas att något av den
desillusion som skalden erfar när lian ej
igenkänner sin ungdoms Värmland griper läsaren
när han bläddrar igenom den illustrerade
upplaga av Frödings Värmlandsdikter, som
framgått ur en teckningspristävlan. Han känner
alis inte igen sig och det tar en stund innan
han hinner ställa om sig från Fröding till
Stig Blomberg. Blomberg är en av våra bästa
skulptörer, suverän inom sitt egentliga
område, och han är ingen dålig tecknare heller.
Men han är en alltför självständig och modern
konstnär för att lämpa sig idealiskt till
illustratör av en trots allt så tidsbunden diktare som
Fröding i sina Värmlandsdikter är. En lätt
pastischton, en ironiskt förälskad känsla för
perioden och intim kännedom om den
värmländska naturen hade krävts för att nå
samklang mellan bilder och text. De finnas
knappast där och det är tvivel underkastat om de
modernt uppfattade bilderna förmå kasta något
nytt ljus över dikterna.

Några exempel på Blombergs fria tolkning
kunna ges. När konstnären illustrerar "En hög
visa" med ett slags kvinnlig Tarzan, naken
uppflugen i ett träd, är det väl att ta den sj
älvparodiska pastischen på väl blodigt allvar.
Teckningen till "En vårfästmö" påminner
snarast om Munchs litografi "Kyssen", vilket

820

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0832.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free