Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
TECKNING AV ADOLF HALLMAN
Ur "Litteratur i Maria Galante".
Ty tecknare är dock Hallman till syvende og
sidst, han må sedan bättre än de flesta
konstnärer kunna använda pennan även till att
skriva bokstäver med. Framför allt — jag har
sagt det förr, men det tål att upprepas —
han har ett ovanligt sinne för att illustrera
böcker så att teckningar och tryck harmoniera.
Det verkar aldrig som om Hallman först utfört
sina teckningar och så låtit tryckeriet efter
bästa förmåga klämma in dem i en bok, utan
som om teckningarna vore utförda direkt på
den redan tryckta bokens lediga utrymmen.
Hans uttrycksmedel förefaller inte att vara kol
eller tusch utan trycksvärta. Illustrationerna
äro tänkta uteslutande i svart och vitt och det
faller en aldrig in att det avbildade i
verkligheten haft något slags färg. Text och bild väga
precis mot varandra och sidutrymmet är
utnyttjat med högt uppdriven dekorativ känsla.
När Hallman började som bokillustratör var
det många som chockerades av hans
respektlöshet för marginaler och falsveck, nu njuter
man bara av dessa djärvheter som av en
konståkerskas förmåga att ta hela banan
i anspråk för sina cirklar och piruetter. Till
sin skolning är denna teckningskonst utpräglat
fransk — man kan omväxlande komma att
tänka på Juan Gris, Braque, Matisse och
Picasso •— men Hallman är icke förty en lika
självständig tecknare som någon av dessa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
