Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
säkerligen inte var författarens mening. Om
"Skogsrån" heter det att:
Hon var grannlåtsklädd som en påskdagspräst
hade ormbunkskrans och kattguldsväst
och till knäna en granriskjol
och doft som av nattviol.
Blomberg åskådliggör henne som en kantig,
naken, anskrämligt ful flicka, som snarare
förefaller uppletad i någon storstads
slumkvarter än i de värmländska tiomilaskogarna.
"Gamle Skam" avbildas med käpp och jackett,
ehuru han i dikten uppträder "i jösshärsdräkt
och beckskinnsskor" och bär på en säck. Det
är svårt att förklara dylika friheter annat än
som självsvåld.
Sedan man tillagt att teckningarna till
"Våran prost" och "Jonte och Brunte" äro
rent misslyckade och icke endast missvisande,
är det ett nöje att erkänna att många av
teckningarna äro ypperliga både som konstverk
och illustrationer. Det gäller de små
vinjetterna till "Äktenskapsfrågan", "Jan Ersa och
Per Persa" och "Tre trallande jäntor" samt
framför allt helsidesbilderna till de groteska
eller makabra dikterna "Skojare",
"Bergslags-troll", "Mordet i Vindfallsängen", "Den gamla
goda tiden" och "Jägar Malms hustrur". De
hålla att se på.
Bokens typografiska arrangemang är på det
hela taget av god effekt. Men inför greppet
att trycka några av helsidesbilderna på skärt
papper blir man så perplex att man inte vet
vad man skall säga. Att planscher och
sid-papper skola så mycket som möjligt
överensstämma i färg är numera ett axiom inom
boktryckarkonsten. Här göra de det lika litet som
lingon och mjölk. Tilltaget är som sagt nästan
avväpnande djärvt och det måste medges att
teckningarna komma utomordentligt väl till
sin rätt i den varma rödkrittonen mot det skära
papperet. Frödingsupplagan må ha sina fel,
men den lämnar en inte likgiltig. Och
Blombergs roll som bokillustratör torde långtifrån
vara utspelad med den.
Kongenial kan man däremot kalla Bertil
Lybecks illustrering av de nya TAUBE-visorna
"Ultra Marin", bland vilka man finner redan
klassiska saker som "Calle Schewens vals"
ILLUSTRATION AV STIG BLOMBERG
till Frödings "Dikter från Värmland". ("Mordet i
Vindfallsängen.")
och "Möte i monsunen" samt för övrigt
mestadels nyheter, åtminstone för undertecknad.
Allteftersom Taubes anseende stigit har han
i motsvarande grad blivit ambitiösare; det är
konstnärligt ett jättesteg mellan några av
visorna i denna volym och de med vilka han
för väl snart tjugu år sedan slog igenom. Man
kan till och med som inför Rosemariesångerna
komma att tänka på Bellman och Birger
Sjöberg, med vilkas visor Taubes redan
framgångsrikt tävla i popularitet. "Calle Schewens
vals" till exempel tillhör ju redan våra
nationalsånger. Dömda till ihärdigt framförande
torde också balladerna om Ernst Georg
Johansson från Uddevalla och Gustaf Blom från
Borås vara; Taube berättar där i många och
taktfasta strofer om svenska sjömäns upp-
53. — B. L. M. 1936.
821
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
