Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Sandgren: Hjärtat är också rött. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV SANDGREN
• • • • o
HJARTAT AR OCKS A
RÖTT
I.
Jag minns mycket väl dagen då jag såg
Haralds namn först. Jag sade åt far: Jag tar
med mig tidningen och läser den på
frukostrasten. Det kan du göra, svarade han. Han
brukar alltid läsa den på morgonen innan
han stiger upp, han börjar inte förrän nio,
men jag börjar åtta. Jag minns det tydligt,
fönstret stod öppet och jag kände på luften
att det hade regnat ute, aprilsolen sken och
mor stekte något i köket som fräste. Det var
nästan som om jag visste att något skulle
hända som rörde mig.
På frukostrasten i fabriken läste jag min
”Röda Kuriren”. De andra flickorna är vana
vid det nu. Vi sitter där i lunchrummet — som
vi för resten fått efter strejken i fjol —, vi är
klädda i våra bruna överdragskläder och äter
våra smörgåsar. Två av dem skall gå med mig
till cellens sammanträde nästa vecka för att
se hur det är där. Jag tror de stannar hos oss.
Där var en artikel betitlad ”Den borgerliga
etikens sönderfall” som tilldrog sig min
uppmärksamhet. För det första förvånades jag
över att redaktionen tagit den, vi har ju
kommit överens om att inte överlasta
tidningen med intellektuella spörsmål. Alltså
måste det vara något särskilt med denna
artikel. Och det var det. Den var klar, ljus,
och jag tyckte att den liksom ställde fram
en förut vag och dimmig sak med skarpa,
betydelsefulla konturer. Jag såg namnet under
artikeln: Harald Jörn. Det var som om det
varit riktat till mig. Jag kände mitt hjärta
slå hårdare och visste inte varför.
Då arbetsutskottet sammanträdde nästa kväll,
frågade jag kamrat Åkerberg, vår redaktör,
om han kände artikelförfattaren. Han sade att
det var en ung student, ett skarpt huvud. För
resten skulle vi behandla honom i kväll, sade
Åkerberg. Kommer han till stan då? frågade
jag. Jag tror det, sade Åkerberg.
Det visade sig att Harald Jörn skriftligt
ansökt om att bli anställd som volontär på
”Röda Kuriren”. Åkerberg läste upp brevet.
Det var väsentligt och klart, utan onödiga
utrop, utan sentimentalitet. Jag tyckte om det.
Men har vi råd till det? frågade kamrat
Peter, partiordföranden. Vi måste ju försöka
ge honom något betalt då, så han kan leva.
Och ni vet, kamrater, hur dålig vår
ekonomi är.
Vi har inte råd att kasta bort honom, sade
jag. Jag tror han kommer att lämpa sig för
den inre kadern efter en tids skola hos oss.
Jag misstror studenter, sade kamrat Peter
och lekte med klubban. De är merendels
förgiftade. Kan en student ha riktigt
klassmedveten förbindelse med arbetarna?
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
