Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Sandgren: Hjärtat är också rött. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV SANDGREN
nämnde han bara flyktigt, tycktes inte minnas
henne.
Bäst tyckte jag om hans ögon. De var
skarpa men goda. Ibland tyckte jag mig ana
ett drag av brutal kraft kring hans mun, när
han tankfullt stirrade framför sig.
Ser du, sade han, revolutionen är en
jättelik sak. Det är något att gripa sig an med.
Jag förstår stora ingenjörer som får sig
förelagt att tömma ett hav, bygga en väldig bro
eller dämma upp en flod. De är
revolutionärer. Revolutionen kan endast jämföras med
det allra största i historien, med syndafloden,
pyramiderna eller folkvandringarna. Den är
jättelik.
Akta dig för att tro på syndafloden, sade
jag skämtande. Det är kätteri här.
Inte vetenskapligt sett, sade han.
Revolutionen är en syndaflod. När den dragit undan
kommer jorden att bära ny grönska. Jag tror
det — ännu.
Gör du förbehåll? sade jag.
Jag gör alltid förbehåll när jag har att
göra med okända faktorer, sade han.
Det var tid att bryta upp. Jag erbjöd honom
att kinesa i köket hos oss tills han skaffat sig
rum. Han tackade och tog emot. Jag talade
om att det var många som legat i köket hos
oss för en natt eller flera nätter. Min mor
brukar vara snäll vid dem, fast hon ibland
inte förstår deras språk. Det är oftast kurirer
på genomresa till andra länder, folk med stora
partiets pass. En enda gång härbärgerade vi
en provokatör, men han fick ingenting veta,
fast han hade stora partiets pass. Emma hade
sagt mig att vara litet försiktig med honom
tills vi fått vissa underrättelser från
internationella kommissariatet. Min mor är inte med
i partiet, men hon låter mig och far hållas
och jag tror hon förstår oss.
Hon lagade litet te och smörgåsar åt oss
och bäddade den hopfällbara sängen. Han
läste ett par artiklar högt för mig medan vi
drack teet. Min far hörde också på och nickade
instämmande. Min far tillhör kommunen som
passiv, men förr arbetade han i olika utskott.
Kanske, sade jag mig, är hans artiklar ännu
litet för mycket präglade av akademisk skepsis.
Men vissa ställen var genomandade av en
sorts hård värme och på samma gång klara.
Jag tyckte mycket om dem.
När vi skulle lägga oss tog jag adjö av
honom. Far och mor hade gått in till sig och
jag skulle också gå in till mig. Då tog han
min hand och såg på mig.
Kamrat Anna, sade han, du är allt bra
bussig du.
Jag gör så gott jag kan, sade jag. Jag kände
att jag rodnade. God natt, sade jag och gick.
God natt, sade han.
När jag klädde av mig tänkte jag på att
det var första gången jag rodnade på flera
års tid. Jag tänkte på det och tyckte det var
både egendomligt och besvärligt. Och jag
tänkte på varför en kvinna rodnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
