Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana. En presentation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS
FONTANA
B. L. M:s nye tyske korrespondent
När Hermann Hesse av omständigheternas
makt tvingades att upphöra med sina
uppskattade tyska bokkrönikor i Bonniers
Litterära Magasin anbefallde han som sin
efterträdare österrikaren Oskar Maurus Fontana.
Vid vår hänvändelse förklarade sig herr
Fontana villig att åtaga sig uppdraget och vi
publicera härmed hans första krönika. Sig
själv och sitt författarskap presenterar han
med följande rader:
”Jag föddes i Wien år 1889. Min far var
från Dalmatien, min mor från Wien, så jag
blev själv en god bild av det gamla Österrike:
stad och land, söder och norr, Karst och
Donau, italienskt språk i ett kroatiskt land
och däröver den tyska kulturens byggnad.
Mina första barnaår levde jag i Knin i
Dalmatien. Italienska och kroatiska var de första
språk jag lärde mig tala, det var bara med
mor som jag talade tyska. Jag, kommer ihåg
hennes ord, medan jag glömde de andra
språken. När jag var fem år gammal, flyttade
vi till Wien, här gick jag i folkskola, satt
på gymnasium och låg sedan vid
universitetet, där jag studerade germanska språk. Till
Dalmatien kom jag tillbaka först 1913, då
jag skulle göra min värnplikt. På så sätt har
jag egentligen kommit att bli en främling
i mina fäders land, detta särskilt efter att
kriget, i vilket jag deltog på fält och i berg
i Serbien, slitit sönder det gamla Österrike
och avskilt Dalmatien, men å andra sidan
känner jag fortfarande ett inre band till min
hembygd, trots att jag icke närmare tror mig
kunna förklara det. Om jag till exempel skulle
säga, vilken konstnär det är, som jag känner
mig stå närmast, så skulle jag välja den
dal-matiske bildhuggaren Mestrovic.
Jag började tidigt skriva, min väg blev
besvärlig, jag fick ingenting till skänks, jag
fick ensam utan många vänner och utan
understöd från något håll tum för tum kämpa
mig fram. Erkännande — i form av litterära
pris — fick jag, ävensom en viss respekt,
men egentligen möttes jag aldrig av kärlek.
Denna kärlek hoppas jag kunna tillkämpa
mig med de arbeten, som jag ännu kan
komma att skapa. Ty det är endast i
kärlek — både som inspiration och som eko —
ett konstnärligt verk rätt kan utvecklas och
nå sin blomning.
Jag började med komedier, i vilka jag
eftersträvade ett slags mozartsk munterhet, sedan
kom åtskilliga noveller — fortfarande skriver
jag gärna noveller i de gamla italienarnas
maner — därefter den balladartade romanen
’Erweckung’, vidare romanen ’Gefangene der
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
