Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Det rika Sverige - Anmälda böcker - Schwab, Eigil m. fl., Sverige - Böök, Fredrik, Det rika och fattiga Sverige - Thiel, Tage, Sverige torpederat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG SVENSSON
Knut Hagbergs utvecklingsoptimistiska ord,
som dock komma från en konservativt inställd
människa, kunde stå som motto på hans lärare
Fredrik Bööks senaste arbete, ”Det rika och
fattiga Sverige”. Böök, som tidigare bakom
en skans av konservatism misstroget betraktat
nuet och med tydlig pessimism motsett
framtiden, avslöjar sig i sin reseskildring av 1936
som en generös och solig natur, vilken inte
bara glatt accepterar sådana nya erfarenheter
som surströmming och fotbollsmatcher utan
med frisk aptit sväljer demokratien,
industrialismen, funktionalismen, kooperationen,
kollektivismen och ovanpå det med jämnmod
hänger sig åt betraktelser över hela det
borgerliga samhällets eventuella sönderfall och
uppgående i något annat, som inte nödvändigt
behöver vara sämre. Man kan förstå, att denna
franka deklaration av en ny livssyn från sådant
håll kommit mycket rabalder åstad, att det
talats om avfall och viskats om marxism.
Därför att författaren till denna bok händelsevis
är Böök, har dess förkunnelse väckt en
sensation, som icke står i proportion till dess
innebörd. Åtminstone har den som fötts under detta
sekel svårt att konstatera, att några fjäll fallit
från ens ögon, det är snarare helt vardagliga
betraktelsesätt, välformulerade men icke
skarpsinniga och revolutionerande åsikter man ställs
inför. Man konstaterar att Böök förlösts ur
en kris, att hans inneboende vitalitet och
verk-lighetskärlek segrat över ett åsiktskomplex,
som han ej längre kunde få att stämma med
fakta. Han har kunnat acceptera den nya
verkligheten omkring sig inte så mycket med hjälp
av nya teorier som fastmera med sina
instinkter, med hela sitt frodiga väsen. Därav den
optimism och trivsel, varav hans skildring
överströmmar till den grad att det nu snarare
är vår tur att undra, om inte allt detta är too
good to be true. Böök ser med sin nya välvilja
framför allt de goda, av människor reglerbara
krafterna i utvecklingen men icke de blinda
krafterna. Han är så lycklig över sin
upptäckt, att industrialismen på de sista hundra
åren gjort livet ojämförligt mycket drägligare
att leva för flertalet människor och utjämnat
sociala och ekonomiska orättvisor, att han
helst vill glida förbi att den också framkallat
ekonomiska system, som ingen mänsklig hj ärna
längre fattar eller behärskar och som
följaktligen då och då råka i kriser, vilka göra
millioner arbetslösa och ruinerade, system
som nyss störtade vår världsdel in i
historiens ohyggligaste krig och äro på väg att
störta den i ett nytt. Man kan hålla med om,
att konservatismen i tider som dessa, då
övermänskliga krafter regera vår värld, är en dum
och ohållbar position så snart den yttrar sig
som annat än eftertanke och pietet, man kan
också hålla med om, att det är vår skyldighet
att göra det bästa möjliga av situationen och
var i sin stad bidraga till att skapa en god
vilja, men man kan inte med lysande och
troskyldiga ögon se mot framtiden. Individens
synfält har alla revolutioner inom
kommunikationer och nyhetsväsen till trots aldrig varit
mera begränsat än nu. Vi treva oss fram i ett
töcken. Vi bära vår övertygelses fackla i
handen, men den lyser oss inte mer än de
närmaste stegen framåt. Tidpunkten är föga
läglig att på materialistiska grunder bygga upp
en tilltalande framtidsbild. Skall man vara
optimist och det skall man ju, får man allt
utrusta sig med mera irrationella argument.
Äro alltså Bööks åsikter i denna bok icke
speciellt anmärkningsvärda annat än som bidrag
till författarens egen psykologi, så är boken
som litteratur desto mera anmärkningsvärd.
Som snabbmålning av några svenska
arbetsplatser under högkonjunkturens år 1936 är
den helt enkelt lysande, och ingen annan skulle
väl ha hunnit med att se så mycket på så kort
tid och beskriva det så mästerligt som Böök.
Som skildrare är han i sin allra högsta form,
och man tänker med verklig avund på hans
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
