Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Det rika Sverige - Anmälda böcker - Schwab, Eigil m. fl., Sverige - Böök, Fredrik, Det rika och fattiga Sverige - Thiel, Tage, Sverige torpederat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET RIKA SVERIGE
kåddoftande västmanländska sommaren. Mera
hemvan känner han sig, när han når ned på
slätten, som visserligen också den ständigt
kransas av skog. Men vad är det som får
honom att stanna: Romfartuna kyrka, Sätra
brunn, Salboheds gamla exercisfält, Sala
silvergruva. Om det verkliga bondelandet
Västmanland knappast ett ord. Till slut når
Silfverstolpe fram till sin hembygd,
Mälarstranden, där lövskogen äntligen får tillfälle
att frikostigt breda ut sig och herresätena lysa
vita mellan parkernas mäktiga kronor. Den
som själv växt upp i dessa trakter på
respektfullt avstånd från slottens domäner saknar de
knottriga men ack så givande hagmarkerna
i beskrivningen, men hjärtat värmes likväl
av de inspirerade ord skalden ägnar denna
benådade bit av vårt land. Rent rörd blir man
av kapitlet om Västerås — den gamla
djäknestaden har aldrig fostrat en minnesgodare
skolpojke än Gunnar Mascoll Silfverstolpe.
Knut Hagberg är, om jag inte misstar mig,
västkustbo och lundensisk akademiker. Men
under de år han bott i Stockholm, har han
alltmera utvecklats till naturälskare och en
av våra bästa fågelentusiaster i engelsk anda.
Det är därför inte alldeles orimligt, att han
utsetts till att skriva Upplandskapitlet i
Sverigeboken; även om han inte fötts i dessa
trakter har han fötts på nytt där. Han tillhör
våra flitigaste vandrare och utflyktsmänniskor
och vet vad han talar om. Värre är att han
haft för kort tid på sig och måst klara
uppgiften i en handvändning under ett par
höstmånader. Det har satt sina spår på
framställningen, som vilar under ett höstligt dis och
bygger på några blixtexpeditioner för att
komplettera tidigare erfarenheter av landskapet.
Den har blivit litet hackig, men den är
sammansatt av briljanta enskildheter, och man
tror inte, att någon annan skulle på förelagda
villkor ha gjort ifrån sig bättre. Utmärkande
för Hagbergs skildring är hans strävan efter
synteser och träffande definitioner. Han är den
psykologiskt mest intresserade av verkets
författare, och vad han har att säga om det
uppländska folklynnet, om inflyttade utlänningars,
främst vallonernas, betydelse för uppländsk
och svensk kultur, om adelns forna och
nuvarande roll är av stort intresse. Själva
landskapsbeskrivningen har han måst avfärda
i form av några fristående resereportage: från
Hjälstavikens fågelmarker (som tack vare
författarens ornitologiska hobby få väl stor
plats), från Linnés Hammarby och
Linnea-num, från en bilresa i Roslagen och en färd
mellan de stora bruken i bergsbygden. Minst
till sin rätt kommer slätten, den hade
sannerligen behövt en ehrenrettung. Mot slutet av
sin artikel uttrycker Hagberg i några ord en
stämning, som genomgår hela verket och
i vilken det säkerligen också skall mottagas:
”Man skulle göra sig skyldig till osanning
om man ej erkände, att kringströvande i
Uppland i våra dagar dock först och främst
efterlämnar det intrycket, att människornas liv
i dagens Sverige icke är något, som kan ge
anledning till beklaganden rörande världens
fortgående försämring. Det var kanske estetiskt
pittoreskt, när ulven bodde i klyftorna, men
det var icke roligt för dem vilkas får och
kalvar han rev. Lövängarna voro förr kanske
ännu talrikare och vackrare än nu i denna
Sveabygd, men säkert är under alla
förhållanden, att vi nu se deras skönhet med klarare
ögon. Redskap och bohag hade, tycka vi,
vackrare form förr, men det är också säkert, att
ingen tidigare sett på dem med den pietet som
nutidsmänniskorna, när de besöka ett
hem-bygdsmuseum.
Men dessa synpunkter äro estetiska. Ser man
till människorna och deras liv, så kan väl
ingen blunda för, att de i dag ha det bättre
ställt, känna sig lyckligare och leva sundare
än vad de gjorde bara för en mansålder sedan.
Det är något som gamla män och kvinnor icke
försumma att berätta. Sverige har blivit det
svenska folkets på ett sätt, som man förr icke
kunde drömma om.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
