Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Det rika Sverige - Anmälda böcker - Schwab, Eigil m. fl., Sverige - Böök, Fredrik, Det rika och fattiga Sverige - Thiel, Tage, Sverige torpederat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET RIKA SVERIGE
i Bofors och andra industrier. Han ägnar de
stora bortgångna skaldernas minne sin
hyllning, men i stället för att hänge sig åt en
romantisk längtan tillbaka till ”det poetiska
Värmland”, flyttar han i fantasien Tegnér och
Geijer fram till nuet, och finner att proceduren
väl låter tänka sig. Deras Värmland var icke
ett spår mera poetiskt än våra dagars, även
det förflutna har en gång varit nu, och den
äkta poesien har alltid spirat på nuets och
verklighetens mark. Att förneka sin samtid och
söka sig tillbaka till en inbillad guldålder är
osunt och leder till stagnation. Geijers ord om
den ständiga ”föryngringsprocessen” i
historien, som utgör ”existensens väsende”, ljuder
oavbrutet i Bööks öron, när han vandrar
omkring i våra dagars ”prosaiska Värmland”,
och han låter dem till och med sanktionera,
att han med tillfredsställelse konstaterar, att
Frödings minnessten fått sällskap av en stor
reklamskylt för Alsters rågsikt. ”Det är många
barn, som få sitt dagliga bröd därav.”
Från Rämen vänder Böök kylaren mot norr,
och efter sex dagars bilfärd når han Kiruna.
På vägen besöker han en skogsarbetare och
får klart för sig, att för denna stora
arbetargrupp är det ännu långtifrån drägligt sörjt
i vårt land. Även visavi dem stå arbetsgivarna
rådlösa, de kunna inte göra det bättre för
skogens proletärer, eftersom finska och ryska
arbetare nöja sig med ännu primitivare
förhållanden och träpriserna i dessa länder kunna
hållas nere. Böök tror, att nya transportmedel
för timret skulle kunna få en ändring till det
bättre till stånd. Men vi ha sett hur
rationalisering är liktydig med ökad arbetslöshet, vad
hj älper det då om de kvarvarande få det
bättre? Böök har tydligen varit beredd på
dylika invändningar, ty han antyder, att
något slags socialisering kanske måste bli
den sista utvägen. Men det sker även nu på ett
par rader. Böök kan eller vill inte ge besked
om sin samhällspolitiska hållning, därför
klingar hans optimism ihåligt.
Kirunas malmfält, Porjus’ kraftverk,
Bolidens guldgruva besökas, och därefter blir
det sågverkens, brukens och skogarnas tur.
Det är en inventering av våra naturtillgångar,
som verkligen fyller en med stolthet och
tillförsikt, och den är berättad med medryckande
åskådlighet. Böök slutar sin inspektion av det
Sverige, som bygges, i Sandviken, och på så
sätt får han tillfälle att måla en vacker
slutvinjett av ett samhälle, som är så bra att det
till och med är före sin tid, när det gäller
samförstånd mellan arbetsgivare och arbetare,
en sympatisk kollektivism, som dock icke
saknar patriarkaliska drag. I denna miljö
frammanar Böök Viktor Rydbergs
”Grottesången” och bevisar med en egendomligt ytlig
tillämpning av diktens symbolik, hur
grundligt siaren misstog sig i sin framtidspessimism.
Men som Torsten Fogelqvist framhållit i sin
mästerliga recension av Bööks bok, man skall
inte söka Grottekvarnen i moderna
fabriker och leta efter arbetsgivare, som piska
och utsuga sina arbetare. Grottekvarnen har
som skalden förutspådde vuxit sedan dikten
skrevs, den kan skönjas på alla områden av
mänskligt liv. Arbetsgivare eller arbetare, vi
äro alla mer eller mindre slavar under ett
produktionssystem, som hotar att förkväva
naturliga levnadsformer och personlighetens
fria växt. Böök bereder sig nu på att starta
en resa till Tyskland. Det skall bli intressant
att se, om han kan bevara sin glada optimism
efter den resan, eller om Grotte skall
uppenbara sig för honom i arbeitsdienstläger,
truppförläggningar och vapenfabriker. I varje fall
har man på känn, att han nu på våren, inför
hårdare realiteter än i det jämförelsevis
idylliska Sverige, skall tvingas att klarare än
hittills deklarera ståndpunkt. Man väntar inte
av en hegelianskt inställd filosof som Böök,
att denna deklaration skall ha form av ett
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
