Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Kopparsmeden Alexander - Anmälda böcker - Stolpe, Sven, Kopparsmeden Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RONALD FANGEN
KOPPARSMEDEN
ALEXANDER
SVEN STOLPE: Kopparsmeden Alexander. En oxfordbok. Bonniers. 3: 75.
Det betraktas — i varje fall här i Norden —
nästan som ett brott att ändra ståndpunkt. Har
man gjort det ett par gånger i sitt liv kallas
man väderflöjel och frånkännes karaktär.
Det kan naturligtvis inte förnekas att folk
ofta ändrar ståndpunkt på grund av
mindervärdiga motiv. Men man har kommit långt när
man inser och medger, att det avgörande för
ens värdering just måste vara motiven. Det är
icke beundransvärt att en människa byter åsikt
av opportunism och beräkning. Det är heller
icke särskilt uppmuntrande att stöta på sådana,
som till varje pris måste vara med på den
senaste rörelsen, utbasuna den senaste
livsåskådningen, måste skrika sig hesa på att
förkunna det senaste glada budskapet och vara
med på det sista saliggörande skriket.
Men på varje opportunistisk spekulant i
rörelser och livsåskådningar finns det tjugu
som i panik låsa fast sig där de en gång
hamnat och som följaktligen äro
otillgängliga för varje ny insikt, varje andlig
expansion, varje korrektiv. Motiven härtill äro
sannerligen icke heller alltid så upplyftande.
Vem har icke råkat den verklige partimannen,
han som svär på partiet alltifrån det han
infångas av det i sin tidiga ungdom, tills han
motsträvigt lämnar det som silver lockig
veteran, därför att graven icke unnar honom ännu
några års stolt och karaktärsfast partitrohet?
Vem har icke råkat på typen som anser
detsamma och detsamma oavbrutet, till och med
när det för länge sedan blivit meningslöst att
anse det, därför att verklighetens problem
blivit nya eller fått en helt annan betydelse?
Att svära på orubbliga åsikter är i själva
verket att svära på det statiska, den andliga
döden. Därför bygger också allt andligt liv
på den förutsättningen, att människor låta sig
påverkas, ha ett öppet sinne. Tyvärr är detta
i alltför många fall en ohållbar förutsättning.
Folk känner det som en fara att vara öppna
för intryck. I en tid då allt flyter är det en
hjälp mot ångesten att hänga fast vid ett par
åsikter, att klamra sig fast vid en politisk eller
psykologisk livsåskådning — det är som en
planka i upprörd sjö, en gasmask i förorenad
luft. Man kan alltid konstatera att åsikter
infekteras, att det går rädsla och hat i dem.
Har det ursprungligen existerat en vilja till
saklighet, paralyseras den snart. Meningarna,
åsikterna bli ett försvar, en personlig
egen
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
