Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Kopparsmeden Alexander - Anmälda böcker - Stolpe, Sven, Kopparsmeden Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RONALD FANGEN
ger en tämligen enastående öppen och
inträngande och skarpsinnig analys av hatets
psykologi.
Det har sagts att han är neurotiker av den
anledningen att det fall han skildrar är
psykopatiskt. Härtill kan man först och främst
anmärka, att det antagligen finns all
anledning att använda dylika beteckningar med
någon försiktighet, eftersom det är så svårt
att draga upp gränserna för deras betydelse.
Hur svårt det är förstår man, om man ställer
frågan: vem, hurudan är den normala
människan? Röra vi oss icke alla vid vissa
tillfällen på det labila gränsområdet mellan
normalt och patologiskt? Vem har icke
upplevt att saker och ting i svaga stunder
överdimensioneras? Är på det hela taget icke den
moderna jagmänniskan, som icke har
upp-levat och därför icke förpliktas av värden
utanför sig själv, större än hon själv — är
hon icke en patologisk företeelse? Är icke
varje mänskligt väsen som lever oförlöst
i jagets helvete dömt att vara neurotiker?
Jag tror att jag för min personliga del kan
säga att hat icke spelat någon större roll i mitt
liv. Jag har råkat på åtskilliga kopparsmeder,
men jag har icke kunnat förmå mig att göra
dem till föremål för hat. Tidigt i mitt liv har
jag upptäckt en sak som Stolpe skriver här
i sin bok: att ”hatet dräper mycket oftare den
hatande än den hatade”. Likväl känner jag
mig gång på gång träffad av Stolpes skildring.
Hemligheten är den, att hatet endast är en
förstorad och förstärkt upplaga av det förakt,
den ovilja, de irritationer vi alla känna
gentemot få eller många människor. Föraktet och
oviljan och irritationen kunna vara mer eller
mindre berättigade, vi kunna med andra ord
vara mer eller mindre sakliga i våra
reaktioner. Men det hjälper inte stort, ty det
förhåller sig så, att allt detta befinner sig på
samma sida som hatet, är negativt bestämt,
står i samma klass. Och det dömes av det
positiva kristna kärleksbudet lika obetingat
som det rena hatet.
Se vi realistiskt på saken förhåller det sig
ännu mycket värre. Den mer eller mindre
berättigade känslan av förolämpning som vi
alla gå omkring med av många anledningar
står djupast sett i samma klass som hatet. Och
vare sig den får ett aktivt utslag i hat eller
ett passivt i självmedlidande är det kristligt
sett lika farligt, emedan det i båda fallen är
jaget som intar platsen i högsätet, emedan
det kristna kärleksbudet i båda fallen förnekas
lika effektivt.
Det är mig alltså ofattligt att Stolpes öppna
och värdefullt personliga skildring av den
roll hatet — på hatets eget irrationella sätt —
har spelat i hans liv, av någon människa kan
avfärdas med glosor som patologisk och
neur-astenisk. För det första leva vi i en tid då
hatet spelar en mer och mer uppenbar roll
i allt politiskt och kulturellt liv. Inbillar man
sig att det vore möjligt, om icke
hatmentaliteten med stor succé blivit inpiskad i
individerna? För det andra veta vi, att det som
Freud kallar aggressionsdriften och som vi för
enkelhetens skull lika gärna kunna kalla hatet,
har otaliga finare och grövre upplagor, men
under alla omständigheter likväl är samma
drift, samma känsla, samma
tvångsföreställning. Kan man svära sig fri från det hela,
därför att man själv representerar ett mildare fall
än det man står inför? Råkar man då inte
ut för att förneka en av grundprinciperna för
allt andligt liv, för all konstnärlig
verksamhet? Eller vill man påstå, att till exempel
Tegnér, Fröding och Strindberg intet ha att
lära normala människor därför att de själva
voro patologiska, ja, att man av den orsaken
är väsensfrämmande för dem? Slutligen: när
en människa i ljuset av en bländande andlig
upplevelse ställer sin egen sjukdoms diagnos
och förklarar sig med hela sitt väsen
för
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
