Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Davis, H. L., Efterspanad, anmäld av Artur Lundkvist - Fabricius, Johan, Mario Ferraros olyckliga kärlek, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
först och främst storartad ur
äventyrssyn-punkt med sin förening av djärv fantasi och
outtömlig kännedom om ett stycke ovanligt
brokig verklighet; därtill kommer så den
frodiga poetiska ingivelsen, det praktfullt,
nonchalant träffsäkra bildspråket och det rika
förrådet av originella människotyper, givna med
klatschig snabbmålningskonst. Skildringen är
förlagd till det avlägsna Oregon under
kolo-nisationsepoken för trettio år tillbaka: ett land
fullt av mäktiga skogar och manshögt gräs,
av besynnerliga nybyggare, kringdragande
äventyrare och förfallna indianstammar. Den
slingrande girlanden av äventyr börjar en
stormig dag i en gammal brovaktarstuga, där
den litteräre farbror Shiveley sitter och
skriver på sin pioniärkrönika medan fruktträden
hotar att störta ner över stugan och hans
fårhjordar håller på att omkomma uppe i bergen.
Den unge fostersonen Clay räddar fåren i ren
halsstarrig förgätenhet av fårvaktandets högre
principer och när han väl kommit hem blir
han släpad i väg till länsfängelset av sheriffen
för att tala förstånd med Wade Shiveley,
köttslig son till pioniärkrönikören men utdriven
ur familjen och för tillfället anklagad för
rånmord. Clay låter övertala sig att smuggla in
en revolver åt fången och lägger för egen
räkning beslag på hans ridhäst och bössa, varpå
han finner sig efterspanad av både polisen och
den förrymde Wade och ger sig av inåt
skogarna.
Ett sammanträngt referat kan inte ge någon
föreställning om det myller av händelser och
människor som möter ynglingen under hans
kringflackande. Han slår först följe med en
hästhandlarfamilj på resa väster ut, förälskar
sig i den käcka hästhandlardottern Luce och
bosätter sig med henne i en tom hydda vid
den snåriga havssluttningen. Senare följer de
med ett nybyggartåg inåt landet; Wade
Shiveley dyker upp och blir hängd, närmast med
anledning av ett slags vådaskott som Clay bär
ansvaret för; och efter ett missfall ger sig
Luce i väg från Clay, i sällskap med fadern.
Ett nytt rånmord i samband med en
hästkapplöpning leder Clay till en misstanke, som
verifieras när han stöter på Luce nästa gång: det
är hon som gripit till bössan för att rädda
faderns bortspelade pengar. Det finner nu
Clay alldeles i sin ordning och det blir
lyck
ligt slut, medan nybyggarvagnarna drar vidare
genom det sköna, vilda Oregon.
Författaren är fullständigt hemma i
virr-varret, han berättar med oföränderlig
lako-nism, i ständig besittning av nya, överraskande
inslag, spetsiga reflexioner och sprattlande
livfulla bilder. En epok i den amerikanska
västerns historia stiger fram i färgstarka
tavlor: humleplockning och vetetröskning,
slåtter på grässlätterna, nattlig hjortjakt med
bloss, enstöringsliv i skogarna, lata indianer
som hänger i rep över vattenfallen och fångar
lax med spjut, företagsamma fantaster som
planerar städer i ödemarken under väntan på
järnvägen, en flodbåtskapten som blir fast för
målskjutning på en bordelldam, en
sågverks-ägare som stjäl sitt virke och behandlar sina
söner som slavar: många underliga
levnadssätt och märkvärdiga brottmål. Det hemska
och det löjliga omväxlar på ett så självfallet
sätt att övergångarna nästan utplånas. Boken
igenom råder ett slags omänsklighet, som
författaren förstått att avvinna alla dess
romantiska aspekter. Han är själv en
pioniärkröni-kör som funnit en diktens fjäder och använder
den utan bleka betänkligheter.
Einar Malm har klarat den krävande
översättningen med kunnighet och finess. De
indianstammar han nödgats fara en smula
hårt fram med i texten har han påpassligt
givit upprättelse i sina egna noter.
Artur Lundkvist
En ny Fabricius
JOHAN FABRICIUS: Mario Ferraros
olyckliga kärlek. Översättning av Hans
Reutercrona. Norstedts. 8: 50.
Det är synd om den som är dum, inte bara
i Värmland utan också t. ex. på Sicilien eller
i Sydamerika. Vi andra, som tycker, att vi
är litet klyftigare, känner kanske en smula
medlidande med token. Vi har lust att ta
honom i kragen och skaka om honom ett slag.
— Märker du ingenting, ser du ingenting, var
har du ögonen, karl? Men mest känner vi oss
förargade, generade å hans vägnar, kanske
till och med en smula lurade. Om vi sitter på
teatern, skulle vi helst gå ut och be att få
tillbaka pengarna, och om det är en bok vi läser,
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
