Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Böös, Martha, Bryt staven över mitt huvud; Hemmander, Ingegärd, Musik från Världsände, anmälda av Johannes Edfelt - Hellström, Gustaf, Vägen till paradiset; Smith, Andrew, Jag har varit arbetare i Sovjet, anmälda av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
tet är så kompakt, dess talanglöshet så massiv,
att det under inga omständigheter göres oss
mera vittnesbörd behov. Alstret skulle inte
heller blivit föremål för en anmälan i dessa
spalter, om det inte varit ett så uppenbart
exempel på en flagrant släpphänthet från
för-läggarhåll.
Det är historien om en sanatorievistelse och
ett trasigt äktenskap. Boken har helt
karaktären av dokument, vilket inte på något vis gör
lektyren mera stimulerande. Den generande
känslan av att ha kommit i dåligt sällskap
stegras under läsningens lopp för att till slut
bli hart när outhärdlig. Den beklämmande
litterära tarvlighet, som här demonstreras, är
av den art, att det är en recensents plikt och
skyldighet att kraftigt påtala den. Som prov
på bokens stil kan det vara nog att anföra
följande — till skräck och varnagel. Det är
en skildring av en läkares besök hos
sanatorie-patienten, och märk väl, att denna skildring är
avsedd för och riktad till den kvinna, benämnd
”cara mia”, som är berättarens älskade:
Som sagt, han kom inskuttande i dag, och
eftersom jag haft en dålig dag, beroende på att jag inte
sovit nämnvärt i natt, så var jag nervös, och innan
jag visste ordet av sa jag vad jag tänkte om honom
och bad honom inte visa sig på en tid. Men tror
du, att karlen blev förbannad? Nej då! Han
flab-bade som vanligt och sa, att det var ett gott tecken,
att jag börjat bli så temperamentsfull igen, och nu
var jag frisk och kry, och så bugade han och gick.
Att i vår ringa mån bidraga till det snabba
avlivandet av en sådan vrångbild av
skönlitteratur, synes oss vara en kulturell uppgift.
Det är ingen angenäm hantering, det skall
villigt erkännas, men där det andligt torftiga
pöser och det vulgära tar munnen full, där
må man ta i med hårdhandskar.
Det är egentligen en orätt att sammanföra
Ingegärd Hemmanders lilla berättelse ”Musik
från Världsände” med ett alster, sådant som
det här ovan omnämnda, ty om boken också
inte är ett prov på litterär talang, är den
likväl fri från allt slags påträngande och
pretentiös tarvlighet. Själva berättelsemotivet,
den gotländske hemmasonen Gunnar
Domer-arves vacklan mellan två kvinnor, har inte
tillräcklig bärkraft för att på allvar
intressera. Denna bok är underligt hämmad och
blodfattig. Den melodi, som stiger upp från
dess sidor, är sällsynt spröd, men inte
tillräckligt varierad för att fängsla oss.
Land-skapsskildringen har en viss mjuk ton, och
det är väl den man längst bevarar i minnet.
Johannes Edfelt
Resenärer i österled
GUSTAF HELLSTRÖM: Vägen till paradiset.
Bonniers. 5: 50.
ANDREW SMITH: Jag har varit arbetare
i Sovjet. Översättning av Bertel
Gripenberg. Skoglunds. 6: 75.
De två böcker, vars titlar läsas här ovan,
handla båda om Ryssland men äro sinsemellan
mycket olika.
Gustaf Hellström, utan all fråga den
svenska pressens ypperste utlandsreporter i
detta nu, har på inbjudan av
sovjetmyndig-heterna och under deras ledning företagit en
månadslång sommarresa i det väldiga landet
och har sålunda gått till verket såsom den
utanför stående observatören av en i viss mån
beskuren verklighet. Styrkan av den
invändning om Potemkinkulisser, som genast reser
sig, reducerar han med en hänvisning till att
inte ens Sovjet förmår avskärma en reseroute
på över sexhundra svenska mil. Anmälarens
egna anspråkslösa erfarenheter bestyrka också
Hellströms tes, att man på några veckor hinner
se så pass mycket som överhuvudtaget kan
absorberas för lång tid framåt. Att verkligen
tränga in i ett främmande lands liv och kultur
tar inte dubbelt så många veckor utan år av
inlevelse, sammanlevnad och studier. Därav
följer, att detta ryska reportage inte kan
jämföras med författarens engelska, franska och
amerikanska studier utan närmast är ett
motstycke till hans Tysklandsbok. Vid båda
tillfällena var det en utpräglad västerlänning och
demokrat som konfronterades med en
diktaturstats fasad men samtidigt lyckades fånga
några glimtar, men heller inte mer, av bak-
846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
