Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Hellström, Gustaf, Vägen till paradiset; Smith, Andrew, Jag har varit arbetare i Sovjet, anmälda av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
gårdar och källarvåningar. Då man sagt detta,
har man också sagt, att denne observatör
fullgjort sitt uppdrag med så mycken opartiskhet
och rättvisa som är tänkbar i denna snöda
värld. För övrigt borgar redan Gustaf
Hellströms namn för den saken. Den överlägsna
yrkesskickligheten är också uppenbar. Inom
den av omständigheterna givna ramen följa
iakttagelserna så tätt på varandra som skotten
från en kulspruta; den inte alltför omfattande
framställningen är späckad med uppgifter och
notiser. Hellström behärskar emellertid inte
ryska språket.
Andrew Smiths redan världsbekanta bok,
som Hellström tycks ha haft med sig i
kappsäcken, är av en helt annan karaktär. Här är
allting sett och uppfattat inifrån av en
kommunist, som under tre år (1932—35) själv
verkat som industriarbetare i Sovjet. Vid
första anblicken kan Smith alltså förefalla att
vara en rapportör av långt större betydelse.
Men om hans vittnesbörd är mer initierat, så
är det också mindre tillförlitligt. Naturaliserad
amerikan är Smith slovak till härkomsten, och
man får alltså hos honorn räkna med ett
slaviskt temperaments labilitet, som också satt
tydliga spår i boken. Vidare är hans omdöme
inte den kylige iakttagarens utan den besvikne
och hätske avfällingens. Otränad som skribent
har han berättat ungefär som minnena runnit
på honom utan att akta närmre på
kronologien, och det saknas i hans pratsamma
framställning inte självmotsägande uppgifter, som
dock kanske bero endast på svikande minne
eller bristande litterär teknik. Vad som talar
rätt starkt emot hans exakthet, är det
förhållandet, att alla dialoger och replikskiften, ja,
även hela tal och diskussionsinlägg återgivas
i direkt anföring. För så vitt Smith inte
samtidigt stenograferat ned allt vad han hört eller
själv sagt, och därom lämnar han ingen
uppgift, så måste ju här med naturnödvändighet
ha insmugit sig minnesfel och oriktigheter;
de behöva visst inte vara avsiktliga, men det
sken av absolut exakthet, som författaren sökt
uppnå genom att alltid begagna direkt
anföring, talar, orealiserbart som det är, inte till
hans förmån. Däremot behärskar Smith ryska
språket. Om man alltså nödgas reducera
åtskilligt, tror jag ändå, att man vågar rubricera
Andrew Smiths bok som ett högintressant
dokument, grundat på självupplevelse och djup
inblick; en inte obetydlig verklighetskärna
måste där finnas. Sedan är det en annan
sak, att förhållandena kunna ha förändrats
rätt avsevärt sedan Smith gjorde sina bittra
erfarenheter; Hellström framhåller just, att
utvecklingshastigheten i Ryssland på flera
områden är utomordentligt hög.
Efter att ha sökt bestämma de båda
böckernas karaktär, återstår för den utomstående
knappast något annat än att på ett par, tre
punkter låta dem belysa varandra. Det har
då sitt särskilda intresse att se till i vad mån
Hellströms och Smiths iakttagelser
sammanfalla. De göra det på ett ytterst väsentligt
avsnitt: inom samma yrke och samma sorts
arbete kunna lönerna differera högst
betydligt. Vissa grupper av arbetare och andra
löntagare, inte alltid de dugligaste, men ofta de
rättrognaste och pålitligaste, åtnjuta helt andra
löneförmåner än den stora massan. Och
framför allt: de partiinskrivna kommunisterna och
den svällande byråkratien utgöra en skarpt
markerad överklass inom det förment
klasslösa samhället. Att arbetarnas genomsnittliga
levnadsstandard är avsevärt lägre än i
Västerlandet, är väl knappast ägnat att förvåna
— ehuru det tycks vara en av huvudkällorna
till Smiths och västeuropeiska kommunisters
djupa besvikelse — men viktigare är onekligen
att veta, om den är lägre eller högre än den
var i Ryssland under tsarregimen. Därpå ingår
Smith inte, men Hellström anser sig kunna
fastslå, att den sovjetryske arbetaren har det
ojämförligt bättre än i föregående generation,
dock med ett stort frågetecken för bostaden.
I fråga om den fantastiska trångboddheten,
de otillräckliga hygieniska anordningarna och
de rena slumförhållanden, som ännu
förekomma på många ställen, ha de också
enahanda erfarenheter, fast Smith naturligtvis har
långt flera detaljer att komma med. Att de som
få vistas på sanatorier och semesterhem endast
utgöra en utvald och privilegierad minoritet,
äro båda överens om.
Då iakttagelserna strida mot varandra, beror
det tydligen endels på de olika tidpunkterna.
Smith såg överallt massor av tiggare och
förvildade trasungar — enligt Hellström var
denna beklämmande syn tämligen sällsynt.
Under Smiths tid voro propagandaresorna
präglade av överdåd i mat och dryck — det
var inte fallet då Hellström gästade landet.
847
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
