Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Carlsund, Otto G., Anshelm Schultzberg; Palmgren, N. och Granberg, H., Helmer Osslund; Näsström, Gustaf, Carl Kylberg, anmälda av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ej blott utförda med fantastisk skicklighet och
illusionistisk effekt, de ha ofta en poetisk
atmosfär, som ej endast härrör från periodprägeln.
De bästa bland dem stå ej tillbaka för något
inom vårt landskapsmåleri från åttiotalet. Först
på den nu pågående Schultzbergutställningen
på Liljevalchs har man kunnat få en
rättvis uppfattning om rikedomen och värdet
av denna konstnärens ungdomsproduktion.
Schultzberg har tidigare framför allt blivit
bedömd efter de ofta ganska slentrianmässiga
snötavlor, som översvämmat marknaden och
i så hög grad visat sig motsvara svenska
folkets begrepp om vad som är god konst. De
första tjugu åren av sin bana kämpar
Schultzberg med sin konst, sedan glider han över
i virtuositet och publikfrieri för att på
1920-talet återfinna de bästa kvaliteterna i sitt
måleri och uppleva en ny period av lyckligt
skapande. Carlsunds välskrivna och praktfullt
illustrerade bok jämte den samtidiga
utställningen på Liljevalchs ha otvivelaktigt skingrat
många missuppfattningar om en sympatisk
konstnär, som aldrig velat göra sig
märkvärdigare än han är.
Helmer Osslund är en starkare personlighet
än Schultzberg. Han kan följa en strömning
i tiden, men han har också kraft att stanna
när han vill och gå mot.strömmen när han så
vill. Personligen lär han vara egensinnig, och
ett drag av obändigt egensinne präglar också
hans konst. Han hade det besvärligare än de
flesta redan i portföret, och det log tid innan
han nådde fram till det fria måleriet. I Paris
1894 kom han av en slump att bli lärjunge
till den då ännu ej erkände Gauguin, vars
målarskola var den enda han hade råd att
besöka. Lärjunge till Gauguin kan man säga
att Osslund förblivit hela sitt liv, såtillvida
att han inom sitt specialområde, det
norrländska landskapet, fortsätter Gauguins
stilsträvanden — den dekorativa uppdelningen av
motivet i hela, klart avgränsade färgplan. Men
någon epigon är han absolut inte, varken av
Gauguin eller Konstnärsförbundet. Ty över
det rent stilistiska höjer sig alltid Osslunds
speciella sätt att se och känna. Han hyser för
sitt landskap en vresig ömhet, som ibland
stegras till en jubelfanfar för smattrande
mässingsinstrument. Denna ton är oändligt skild
från Gauguins sammetsmjuka mystik liksom
från Konstnärsförbundarnas litterärt
understödda romantik. Osslund är sin egen, och
hans verk står som en fullt självständig, stolt
insats i vårt måleri, en knotig, festligt
fladdrande björk på fjällets karga bröst. Detta
hindrar inte att Osslund även rent stilistiskt
varit ett viktigt led i vår konstutveckling, en
förmedlande länk mellan fransk och svensk
expressionism.
Boken om Helmer Osslund ingår i en
nystartad serie över svenska målare, som
A.-B. Svensk Litteratur utgivit, därtill
stimulerat av den framgång det stora verket ”Nutida
svenskt måleri” hade. Serien har börjat mycket
lovande, och dess typografiska utförande är
av högsta klass. Reproduktionerna äro liksom
i ”Nutida svenskt måleri” de bästa
konstreproduktioner som förekommit i vårt land
såväl när det gäller färg- som svartbilder.
Osslunds äventyrliga levnadssaga, hans originella
personlighet och hans konst ha skildrats med
djup sympati och medryckande
framställningskonst av Herje Granberg och Nils
Palmgren. Man skulle på intet vis ha önskat denna
bok annorlunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
